Jaha, det verkar som om Maya är på väg in i tonåren 
. Den lilla valpen som alltid varit så duktig på att lyssna och komma så fort vi ropat har uppenbarligen begåvats med ”knäck i lurarna” lite då och då….suck och stön. I och för sig är hon fortfarande jätteduktig på att hålla sig i närheten av oss hela tiden på våra skogspromenader men hon dröjer lite längre med att komma när vi kallar henne till oss och hon är inte alltid koncentrerad på oss utan kan mycket väl rikta uppmärksamheten åt ett helt annat håll.
Nu väntar en tid då vi får uppbåda mycket kraft för att inte bli alltför irriterade på henne när hon inte gör som vi säger….känns det igen ni som har haft tonårsbarn?!?! Hur är det man säger? Med en fast men vänlig hand styra tonåringen in på rätt bana, eller?
Fördelen med hundar är att tonårstiden går över fort och efteråt har man en ännu härligare hund som lyssnat och lärt under tiden som vi trott att inget vettigt fastnat i hjärnan på den 
.
Nu väntar shamponering, föning och kamning inför morgondagens utställning i Uppsala.
// Helena
P.S. Här är några bilder från dagens skogspromenad. D.S.
Vill ni se våra vita tänder?
Sötnosen Maya som har lite knäck i lurarna ibland 
Mums, ett godisträd!
