Det här inlägget började jag skriva för några dagar sen… Efter dagen så känner jag att jag verkligen har ännu mer belägg för mitt inlägg som kommer handla om varför man inte ska skaffa en valp samtidigt som man har en liten bebis. Ludwig har idag haft ont i magen och har under dagen bara sovit 30 minuter. Han brukar ibland sova korta stunder men då blir sovstunderna fler. Andra dagar sover han längre men färre stunder. Dagen har bestått i att försöka få honom att sova vilket har misslyckats totalt utan har bara genererat i gråt och skrik. Tillslut lyckades han bajsa, åt sin kvällsgröt och nu sover han som en stock! Så…. Här kommer det jag började skriva för några dagar sen: 

Det har hänt genom våra år som uppfödare att det hör av sig unga par som antingen har ett litet nyfött barn eller är gravida och som vill ha valp. För några år sen var det ett par som hade bestämt att under året skulle de gifta sig, köpa hus och få barn till hösten (de var inte gravida än) så innan sommaren ville de skaffa valp för att valpen skulle vara ”stor” tills när de barn de planerat skulle komma till hösten (som sagt, de var inte ens gravida….)…. 

Vårt svar blev att vi anser att var sak har sin tid. En liten valp och små barn är inte rätt mot valpen. Det är alltid valpen som kommer komma i andra hand. Ett barn tar MYCKET tid! Idag kan jag, Sofia, verkligen känna att jag har egen erfarenhet av det jag alltid har sagt, en annan tyngd i mina åsikter! 

Nu har Ludwig varit hos oss i 5 månader. Trots att jag har stor erfarenhet av valpar (jag har haft 3 valpar som mina helt egna som jag har uppfostrat Maya, Nemi och Saga och haft fler valpar i familjen) så finns det inte på världskartan att jag skulle skaffa en egen valp just nu. Ludwig tar mycket tid och uppmärksamhet och mina vuxna tjejer får stå tillbaka varje dag. 

Det ständiga dåliga samvetet finns där hela tiden. Jag kände mig som världens sämsta matte när Ludwig var nyfödd. Jag grät över att känna mig så otillräcklig. Jag kände att mina tjejer inte fick den närhet och kärlek de förtjänade av mig. De har haft mig för sig själva hela sina liv och helt plötsligt ska de dela mig med någon annan. Eller inte ens dela, en bebis tar ifrån dom sin matte! Sen insåg jag att det viktigaste för tjejerna är att jag är där hos dom, ger dom den kärlek jag kan och hittar på saker med dom utifrån bästa förmåga. Vi hjälps alla åt (jag, Micke, mamma och pappa) med att aktivera tjejerna så att de ska få göra roliga saker. 

Mina tjejer är vuxna, de är inkörda! Att ha en liten valp som ska rumsrenhetstränas när man har en liten bebis som behöver ens fulla fokus… Att ha en liten valp som ska köras in och tränas medan man har en liten bebis… 

Jag vet inte vad man lever i för fantasivärld? Förstår man inte att en bebis går igenom otaliga med utvecklingsfaser under det första året och ammar man är det ökningsperioder i mängder där bebis sitter fast i bröstet för att öka mjölken. Stora delar av dagen går enbart åt till bebis, vart ska man hitta tiden till att träna en valp (träning som valpen behöver).

Man kan få en bebis som får kolik och skriker jämt eller en bebis som är vaken och skriker nätterna långa. Vem kommer fokus läggas på? Barnet med kolik eller valpen som behöver ut och kissa? Ludwig har varit en kille som har suttit fast på mig. Han har inte nöjt sig med att sitta i babysittern eller ligga i babygymmet, nej han ska stå upp eller hänga fast i ens armar. Min räddning har varit dels bärselen och att mamma har kunnat avlasta mig och haft hand om Ludwig när jag har behövt t ex tvätta och tovutreda mina tjejer. 
En liten bebis och en valp, det hör inte ihop samtidigt. Det är ett helt nytt liv som startar när man får barn och precis på samma sätt med en hund. 

Som jag skrev ovan, jag vet egentligen inte vad det är för ”fantasivärld” man lever i när man tänker tanken liten bebis och liten valp samtidigt. Tror man inte att man aldrig stöter på problem med en bebis? Och framför allt med en liten valp? Man går igenom så otroligt många faser under det första året med en valp. Man går igenom valpstadiet och alla stadier fram till att hunden blir tonåring – på ett år! Hundlivet består av utmaningar. Även om man har haft hund tidigare så är varje ny hund en unik individ men olika egenskaper och man utsätts för olika utmaningar som man ska ta sig igenom. Många portisar kan vara en utmaning för sin ägare. De ifrågasätter, testar och vissa utmanar mer än andra. Då måste man ha tiden att lägga ner på hunden för att hela hundlivet framöver ska bli ett roligt liv. Det är så hundlivet ska vara – kul! 

Så samtidigt som man har en liten bebis att lära känna ska du dessutom ta dig an en hund som kanske inte alls tycker att den ska göra det du tycker att den ska?! Det är ingen självklarhet att en hund går fint i kopplet, inte gör utfall mot hundar eller inte äter upp inredningen hemma. Många saker krävs timmar med träning.

Jag ser alltid till hundarnas bästa och även om man tycker att ”det passar så bra att skaffa en valp när man är hemma och är mammaledig”…. Du är ledig för att ta hand om ditt barn. Din bebis kommer alltid vara viktigare än en valp. När man väl skaffar en valp/hund så ska man verkligen känna att man kan ge den nya familjemedlemmen de absolut bästa förutsättningarna för ett långt och lyckligt liv tillsammans! 

Så, var sak har sin tid, man behöver inte göra allt på samma gång!

//Sofia