Varje år bakar vi pepparkakor med ett gammalt recept. Det är en fin tradition och i år fick vi ha en ny liten individ att föra det vidare till.

Även om den här bloggen handlar om vårt liv med våra portistjejer så får Ludwig vara med på ett hörn han med, han tillhör ju ändå flocken han också!
Ludwig med sin mamma 😉
I år var han ju för liten både för att baka och för att smaka på degen, det får bli nästa år. Men han var med så länge han orkade och underhöll sig ett tag med att kolla på Babblarna!

Strax efter att vi hade bakat pepparkakor förra året så kom ett paket med posten från vår valpköpare Siiri som har Timba ur N-kullen. Paketet innehöll en pepparkaksform som såg ut som en portis! I och med att pepparkakorna redan var bakade så har den legat i lådan och väntat och NU fick jag inviga den. I ungefär 10 år har jag stått och skurit portis-peppisarna för hand (ett riktigt hantverk med andra ord) men oj så mycket enklare det blev med en form! Den här formen är det för tillfället bara jag som har då det är Siiris man Charlie som har gjort den på sitt jobb 😉 Den går med andra ord inte, än, att köpa!

Nu kan vi avnjuta betydligt fler portis-peppisar än tidigare år då vi kunde göra betydligt fler plåtar! Vanligtvis brukar vi ju bjuda våra valpköpare och valpintressenter på pepparkakorna. I och med covid-19 så får vi helt enkelt äta upp dom själva!
//Sofia