B=Beteende P=Personliget H=Hund. Förkortningen innebär att man genom ett test kan se hur en hunds grundpersonlighet är 
.
För 4:e året i rad hade vi, i söndags, ordnat en BPH-dag för 8 av våra små telningar (+ en portis som inte kommer från oss samt en liten pudelherre). BPH arrangeras genom Svenska Kennelklubben och det finns ett antal BPH-banor i Sverige.
Sofia och jag steg upp i ottan för att vara på plats i Nykvarn i god tid innan det var dags för första hund att genomföra testet.
Att få vara åskådare när ens små ”barn” blir beskrivna är fantastiskt roligt och lärorikt. Om det är flera kullsyskon är det ännu mer intressant för då kan man se om vissa reaktioner går som en ”röd tråd” eller om de skiljer sig mycket från varandra. I och med att vi nu har tittat på så många av våra avkommor kan vi verkligen märka skillnad/likheter mellan kullsyskon och hur de kan skilja sig mellan kullarna.
Den ”röda tråden” som absolut definierar (åtminstone Amazing Selma’s-)portisarna är att de är väldigt förarbundna och därmed svårstulna 
. De lämnar ogärna sin ägare och har oftast väldigt bråttom tillbaka när testledaren tar dom med sig på en liten promenad.
(Bråttom, bråttom tillbaka till matte!!!)
Hantering av främmande människa accepteras men det blir sällan någon översvallande hälsning tillbaka från portisen
(Klappa och klia du, jag är upptagen av annat )
Lek med egen leksak är roligt men när det kommer till att leka med BPH-leksaken (en svart gummigrej som används vid mjölkning av kossor) är intresset väldigt svalt. 
Matintresset är inte enormt.
(Hallå där, ni får nog äta det där godiset själva. Jag är inte så jättehungrig faktiskt…. )
Vid överraskningsmomentet brukar de flesta hoppa till. Att springa direkt fram är väldigt ovanligt utan oftast blir de stående en bit ifrån och eventuellt skäller på den konstiga figuren.
(Gubben åker upp)
(Hm, konstig filur det där)
(Man kan ju smyga upp bakom och lukta på den där underliga figuren 
)
Sen kommer skrammellådan. Den brukar sällan få några större känslor i svallning.
(Måste undersöka vad det är som låter!)
Därefter dyker det upp en konstig figur som närmar sig låååångsamt. Den blir ofta utskälld och portisen visar gärna dådkraft ända tills den där blåklädda varelsen kommer för nära. Då backar man gärna undan och blir lite mer försiktig. Vissa går nyfiket framåt på egen hand medan andra går fram när ägaren har kollat av så att ”kusten är klar” 
När linan släpps tar man sig försiktigt fram för att kolla in vad det är för något….
Åh, det var bara en 2-benting i konstiga kläder 
Hahaaa, det visste jag väl (eller inte….)
Att gå på konstiga underlag är något portisar klarar bra. Korrugerad plast som vippar fram och tillbaka traskar dom över utan problem
(Fram och tillbaka, fram och tillbaka 
)
Avslutningsvis avlossas skott, dels ett när hunden är i rörelse och därefter ett när föraren (och hund) står passiva.
(Skott nr 1. Vad var det som lät?)
(Skott nr 2. Ingen reaktion)
Det var 8 Amazing Selma’s-barn som deltog i söndags:
Amazing Selma’s Chocolate Fudge ”Rufus”
Amazing Selma’s I’m Marlon Brando ”Remy”
Amazing Selma’s I’m Frank Sinatra ”Wille”
Amazing Selma’s Kiwi Sparkle ”Kiwi”
Amazing Selma’s Kings Treasure ”Elis”
Amazing Selma’s Kahlua Sour ”Kasper”
Amazing Selma’s Kir Royal ”Patchi”
Amazing Selma’s Living The Dream ”Leo”
Dessutom deltog Willes ”storebror” Maxi….
…. med kennelnamnet Min Bästa Vän Elymus ”Maxi” samt…..
…. pudelherren med kennelnamnet Pawsibility To Amuse ”Olle”
Vi tackar från våra hjärtan alla som var med för en härlig dag!!!
// Helena
