Den senaste tiden har vi lixom levt i ett vakuum. När ens hundar inte mår riktigt bra så mår man själv inte heller så bra som man vanligtvis gör.
Det är av den anledningen bloggen har ”legat i träda” för andra saker har känts viktigare än att dela med oss av vad som har hänt i vårat härliga hundliv.
Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så upptäckte vi att Selmas ena tand hade gått sönder (en så kallad tandfraktur).
Vi har de senaste dagarna bara gått och väntat på att torsdagen skulle komma, dagen då det var dags för Selma att bli opererad. Det har varit jättejobbigt i och med att vi inte har vetat hur ont hon egentligen har.
Efter att vi hade varit på kontroll första gången så trillade den skivan av tanden som var lös.
Kontrollen gick även ut på att ta reda på så att Selma skulle klara av en sövning och att alla prover var bra. Turligt nog visade sig alla proverna vara jättebra så operationen blev spikad fullt ut.
Veterinären skrev ut Metacam till Selma om hon skulle få ont. I och med att vi till en början inte märkte av att hon skulle ha ont så avvaktade vi med den. Dock så märkte vi måndag/tisdag att Selma nog ändå hade ont. Det hade börjat blöda från tanden, från pulpan (som veterinären sa idag, hon har nog haft mer ont än vad hon har visat) så i tisdags fick hon smärtstillande.
När morgonen kom imorse var det kluvna känslor. Samtidigt som det skulle bli skönt att få bort tanden och få operationen gjord så var det såklart jobbigt att lämna Selma hos veterinären.
Selma är en otroligt speciell hund. Hon är den smartaste av alla våra tjejer. Hon vet precis när det ska ske något konstigt, och det låååångt i förväg. Hon tycker att det är fruktansvärt att behöva vara ifrån mamma (hon tycker inte ens om att vara hemma hos mig och hon och jag umgås ju ändå dagligen), samt att varje gång något jobbigt har hänt så kräks Selma dagen efter.
Som sagt, hon är en speciell tjej, världens snällaste men hon tycker inte om att vara hos veterinären. 
Halv 9 imorse lämnades Selma in hos Bagarmossen Djursjukhus och vid 13.00 kunde vi hämta hem henne:
Selma blev jätteglad över att se oss, till och med jag (Sofia) fick pussar av henne (dom är hon väldigt snål med annars).
Operationen hade gått jättebra och tanden blev borttagen. Det som hade varit svårt var att få bort alla rötterna för dom var lixom skruvade där inne men tillslut hade det gått också.
Det var en förvånansvärt pigg Selma vi fick hem. Förra gången hon blev sövd (när hon var 3 år) så var hon jättetrött efteråt, idag var hon piggare och gladare efter operationen än innan.
Vi fick med oss extra smärtlindring vid behov men Selma verkar som sagt ha mindre ont efter operationen är vad hon hade innan den, hon var så pigg att hon kunde äta färskfoder strax efter att vi kom hem!
Nu hoppas vi att vi slipper komplikationer och att allt läker som det ska. Det ska bli skönt att få tillbaka vår glada, busiga, galna och helt fantastiska Selma för hon har varit borta den senaste tiden.
Just nu ligger mamma och Selma och gosar i sängen och det tror jag att Selma njuter av för fulla muggar!
Stort tack till för det fantastiska omhändertagandet av både oss och Selma på Bagarmossens Djursjukhus och stort tack till veterinär Åsa Karlsson som genomförde operationen! 
//Sofia
.
Hanteringen gick strålande trots att de 2 ridgeback-valparna hade tyckt att det var jätteläskigt (när sånt händer så ligger ju det feromoner kvar på platsen och det kan påverka hundarna efteråt). Dessutom var det en domaraspirant med så alla hundarna blev klämda och kända på 2 gånger, toppenbra träning! 
Tjoohoo, så här glada blir man när man blir ”Bäst-I-Rasen-Valp” 
!!
Higgins fick Excellent och 1a i unghundsklassen.
Baron hade svårt att stå still under hanteringen, men inte för att han tyckte att det var läskigt utan för att han tycker att det är så fantastiskt härligt att hälsa på nya människor, gladare hund får man leta efter!
Baron tilldelades Excellent och blev slutligen 4a i öppenklassen, med lite tid kommer den herren att bli alldeles strålande i ringen! 
Domarens kommentar om Nemi är att hon behöver mer tid för att mogna i kroppen och för att bli en ”riktig kvinna”. Kanske inte så konstigt heller eftersom Nemi faktiskt var 1,5 år när hon löpte första gången
Visst är det fantastiskt när man ser den här bilden!?!!! Maya blev mamma för 6,5 månad sedan och pälsen är så här fin, inte kan man tro att hon valpade valpar i februari.
Domaren gillade framför allt Mayas rörelser och driv i ringen och vi tilldelades ett Excellent så här glada blev vi då:
Vi slutade som 3a i championklassen med CK (jag kunde utläsa bara genom att titta på domaren att hon tilltalades av oss 3 som stod längst fram. Träningen med Gerard O’shea har varit givande även i det avseendet för domaren kollade väldigt mycket på oss). 
Det var många tikar med för att tävla om vem som skulle bli Bästa Tik men där blev vi oplacerade (otroligt nöjda ändå).
Vi deltog även i uppfödarklass med Higgins, Baron, Maya och Nemi. Vi visste ju redan innan att den andra gruppen som var med var jämnare men vi tilldelades i alla fall Hederspris och fick en fin kritik.
Den här bilden kan man kolla på hur många gånger som helst och jag blir lika glad varje gång. Glada tjejer och glada och trevliga (!) hundar!!! 
Vi var lite oroliga för hur hon skulle orka med den långa och varma dagen men den tjejen kan konsten att slappna av. Hon tvärsomnade i vårat tält under dagen och senare även i buren som vi ställde upp vid finalringen så hon var ”fit for fight” när det var dags för finalen:
Doris blev avtackad (domaren gillade små hundar för det var bara sånna som placerade sig) men hon och mamma hade det fantastiskt kul i ringen. Doris stod och sprang som om hon inte gjort annat i livet med en attityd som bådar otroligt gott!
Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris” 
Rex
Doris
Dom hade verkligen kul tillsamman! 