Amazing Selma´s

För några månader sedan stod det i den månadens Hundsport (en tidning som alla som är medlemmar i Svenska Kennelklubben får) om ”Det resande folket”. De syftade såklart på hundmänniskor!
Är det några människor som reser land och rike runt för olika aktiviteter så är det hundmänniskor.
T ex: vart vistas vi allra helst vid Lucia? Inte är det vid ett Lucia-tåg utan helst vill vi då vara på Stockholm Hundmässa och antingen ställa ut eller bara gå runt och titta på alla saker och alla olika raser.
Jag förstår att det måste vara konstigt för en helt oinsatt människa att förstå hur man kan sitta i bilen i flera timmar, övernatta på hotell, gå upp tidigt på morgonen för att sedan bege sig till utställningsplasten där du kan behöva vänta i flera timmar för att sedan få gå in i en utställningsring (som dessutom ser ut som en kvadrat och inte en ring) för att där bli bedömd av en domare under ca 2 minuter för att sedan åka hem.
Det här är vardagsmat i många hundmänniskors liv. Det är detsamma oavsett om det gäller: agility, lydnad eller rallylydnad. Det kan vara låååååång väntan och det går fort så är du klar.
Men det är tävlingarna som (förhoppningsvis) ger betalt för allt arbete du och hunden har lagt ner tillsammans. Det är måååånga timmar som oftast ligger bakom varje tävlingstillfälle.
Det är ju dessutom kul att få träffa likasinnade människor, kunna prata hund hur mycket du vill samt att man får en liten mini-semester.
I lördags styrde jag, mamma, Maya och Nemi vår färd mot Sundsvall:
Det var mysigt att bo på hotell tyckte tjejerna men vi var tvungna att förklara för Mållgan (ni som har läst det senaste blogginlägget av Nemi förstår), att man måste vara tyst på hotell trots att andra hundar skäller.
Vi hade en mysig lördagskväll med tjejerna och på söndagen fick vi lite sovmorgon för vår ring skulle inte börja förrän klockan 10.00 med portisarna som första ras.
Vi bodde precis bredvid Nordichallen där utställningen skulle vara, väldigt praktiskt.

Väl på plats träffade vi Nemis bror Chaplin (Amazing Selma’s Exhausted Rocky) med familj, Ozzy med matte Cilla samt D-kulletjejen Brallis (Amazing Selma’s Diana Ross) med familj och många fler. Brallis har vi inte träffat sedan hon flyttade när hon var 10 veckor gammal. Det var verkligen jättekul att få träffa henne och hennes familj igen!!!! Oavsett hur gamla våra avkommor blir eller hur längesen det än var vi träffade dom så är det alltid kul att få träffas!
Allra först ut var Chaplin som unghundshane som tilldelades ett Very Good (Mycket god kvalitet) och blev därefter 2a i unghundsklassen. Chaplin är en kille som behöver, precis som sin mor, lite längre tid på sig att mogna i kroppen. Han är en otroligt glad och härlig kille:
Precis som sin bror är Nemi under utveckling. Vissa portisar mognar snabbare i sina kroppar än andra. Nemi och Chaplin har, vad en del säger, de lite äldre generna i sig… De tar längre tid på sig att mogna och utvecklas i kropparna. Det tycker jag är absolut inget fel, men man måste vara medveten om att det kan ta tid innan de faller domarna i smaken….
Hur som helst: bra jobbat Madeleine! Man ser verkligen att både du och Chaplin har utvecklats i utställningssammanhang! Ge den grabben några år så kommer även han mogna i kroppen!
Svårt är det att fota svarta hundar inne i en hall!
Nemi fick också Very Good med en väldigt fin kritik och det som hon fick ”nedslag” på är sådana brister som jag vet att hon har. Hon behöver bara lite tid på sig att utvecklas!
Efter Nemi skulle Brallis in i öppenklassen. Det här var första gången Brallis var på en utställning och absolut första gången som hon träffade portisar efter att hon flyttade från oss, 10 veckor gammal:
För att vara absolut första utställningen så stod Brallis sååå himla fint!
Dessvärre så tyckte Brallis att hon skulle hoppa och studsa när hon och Helena skulle visa rörelser och när Brallis väl sprang så blev det passgång hela tiden. Domaren var tålmodig och gav dom många varv för att försöka få henne att trava. Domaren var väldigt fundersam hur hon skulle bedöma men beslutade sig efter mycket om och men att tilldela Brallis ”Can not be judge” av den anledningen. Det är mycket som spelar in när det gäller utställning. Hundarna ska klara av att både röra sig, bli hanterade samt att stå.
Brallis och matte Helena gjorde ett strålande jobb i alla fall, så nu är det bara hem och träna för att kunna komma igen längre fram, för Brallis är otroligt fin!!!
När öppenklassen var klar så var det dags för Maya och mamma att gå in i championklassen. Mamma har inte ställt Maya sedan i maj (Österbybruk) då Maya tog sitt första cert och blev BIM.
Eftersom Maya också tillhör den typen av portisar som tar längre tid på sig att mogna vet vi att finska domare kanske kan tycka att Maya är lite tunn i sin benstomme (de brukar vilja ha väldigt grova hundar), trots att hon idag har blivit väldigt fin.
Maya tilldelades Excellent (utmärkt kvalitet), blev 2a i championklassen med Ck och fick därefter tävla vidare i ”Bästa tik”
Nu visste vi att Maya som bäst kunde bli 2a i ”Bästa-tik-klassen” och som sämst 4a (då de var 4 stycken). Domaren placerade Maya som 2a bästa tik med reserv-cacib!!
Nöjda och glada kunde vi åka hem mot Nynäshamn igen.
Stort tack till våra underbara valpköpare för trevligt sällskap och för att ni vill visa upp era Amazing Selma’s-hundar. Vi är otroligt stolta över er och bra jobbat igår!
Stort tack också till Cilla och Ozzy för trevligt sällskap!

//Sofia