Det är inte mycket som krävs för att valparna ska bli trötta. På löpande band blev dom för första gången tvättade med både vatten och schampo idag. Helena satt i duschen och tvättade medan jag torkade den som blivit tvättad för att sedan se till så att ”nästa man” kom in i duschen. Efter dusch och torkning fick dom också för första gången ett riktigt ”portis-ryck”. Ni som har portis vet vad jag menar och ni som väntar valp kommer om några månader förstå vad jag menar. Dom springer runt som galningar efter bad smiley.
Just nu består dagarna i att förbereda allt inför valpflyttarna. Det är en hel del som ska fixas fram, packas ner och plockas ihop. Hjärnan hänger inte alltid med!
I tisdags skrev jag så här på min facebook: ”Där kom min 7-veckorskris! Som alltid under sista veckan med alla valparna kommer det en kris. En tid när man bara behöver bli ledsen och gråta några tårar (ganska många faktiskt) över att resan tillsammans snart är slut. Som alltid har det gått på tok för fort och trots att jag vet att valparna flyttar till superbra familjer så behöver man få bli ledsen!”

Det är helt galet vad fort tiden går. Varje gång vi har valpar och dom är runt 7 veckor så kommer både jag och mamma in i en ”7-veckorskris”. Det är då nedräkningen börjar och vi kan inte förstå att det även den här gången gick så fort. På tok för fort! Just nu har valparna börjat visa att dom är busiga av sig och man kan lite då och då få sig ett hugg i vaden… Det kommer jag inte att sakna, men, jag kommer att sakna varje enskild individ. Att bara få sitta och ha varje valp en i taget i knät och prata och pussas med just den valpen.
Idag ska jag inte bli allt för sentimental, det är fredag och härligt väder ute, men ni kan räkna med att det kommer ett sånt inlägg på söndag. Ett inlägg som skrivs med tårar på kinderna!
Den här helgen ska vi bara njuuuuuta av sista tiden tillsammans med valpisarna. Det här är sista helgen med hela gänget!

Mycket text blev det. Här kommer lite bilder:
Mormor, vad gör du där utanför?

Som jag sa går tiden på tok för fort. Jag har inte ens hunnit skriva i bloggen om att vi förra helgen fick besök och hjälp av våran kennelflicka Ebba, som är min kusin:
Ebba har sedan vår B-kull kommit och hälsat på varje kull. Då var hon bara 10 år och såg ut så här:
Det har hänt en hel del sedan dess. Valparna bor nu i ett eget rum (eftersom både jag och Fredrik har flyttat hemifrån) och Ebba har blivit hela 5 år äldre. I år fyller hon 15 och det är otroligt kul att hon fortfarande vill komma och hälsa på oss och valparna! En blivande hundägare och kanske uppfödare i framtiden? Hur som helst, tack för besöket Ebba. Vi hoppas att du kommer och hälsar på vid nästa kull också.

Jag önskar här med er alla en riktigt trevlig helg!
Ta vara på er!
//Sofia