Nu måste jag dela med mig av en nyligen upplevd händelse (ca 1 timme gammal).
Vi bestämde oss för att ta en skogspromenad vid 18-tiden. Eftersom vi måste åka bil till skogen var vi inte framme förrän vid 18:30. Vi insåg att det nog skulle hinna bli ganska mörkt innan vi gått vår runda men eftersom det snöar skulle vi säkert hitta tillbaka till bilen.
Efter en stunds vandring hörde vi hur det knakade i skogen. Vi stannade till och lyssnade. Hundarna var lösa (ja, jag vet att det är koppeltvång) och Alice och Maya sprang fram ca 10 meter och skällde och vände därefter direkt tillbaka till oss. Selma som är en fegis stannade bakom mig. Vi insåg att runt om oss var det ett helt gäng med…… vildsvin 
!
Vovvarna skötte sig exemplariskt 
: de varnade oss genom att skälla och försöka skrämma iväg grisarna och sen samla ihop vår flock (vi stod tätt tillsammans tills alla grisarna försvunnit). Selma, Alice och Maya hade inte en tanke på att ge sig iväg från oss. Vi kan hädan efter säga att vi garanterat har viltfria hundar!
På vår fortsatta vandring såg vi till att prata högt så vi skulle slippa nya överraskningar.
// Helena, Peter, Selma, Alice och födelsedagsbarnet Maya
Kan berätta att vildsvin är stora (speciellt på nära håll)
. Mamma har berättat att hon tyckte det var enormt skönt när tjockmagen försvann. Moster Selma blev livrädd…. hon trodde vi skulle komma och äta upp henne, eller nåt. Nu älskar hon mig!
?!?
)
