Tänk vilken förmån att som uppfödare få träffa ”sina” valpar. Snart är de 1 år gamla och vi undrar vart tiden tagit vägen. För 1 år sedan var Alice tjock som en gris. Den 22 mars på påskaftonsmorgonen bestämde hon sig för att ”Nu får det vara nog, nu orkar jag inte gå med den här förfärligt feta magen längre”. Ut kom de mest fantastiska, underbara valpar man kan tänka sig. Vi kunde inte slita oss från valplådan. Vi hade knappt tid att äta än mindre tvätta, städa, vara sociala med andra människor mm mm. Vi pysslade om Selma lite extra för hon undrade vad i herrans namn det var som luktade så konstigt och lät så underligt i vårt sovrum. Nä, valpar var ingen höjdare tyckte hon. Hon flyttade in i Sofias sovrum på nätterna under några veckor tills hon förstått att valparna nog inte var så farliga trots allt.

Idag hade vi en härlig dag i skogen tillsammans med: Zumi med husse Gunnar och matte Lillan, Milton med husse John och matte Mimmi, Figo med husse Björn och matte Annika, Ditte med matte Ann-Mari. Tyvärr kunde inte Akilles och Vincent komma men vi hoppas ni följer med nästa gång.

Vi gick en promenad, vovvarna bekantade sig med varandra….. ”Är du min brorsa?” ”Hej syrran, dig känner jag igen!” ”Visst var det du och jag som lekte tillsammans i vårt första hem?” verkade de säga till varandra. Det blev mycket bus och spring. Maya tog täten för hon visste vart vi skulle gå (för henne var det ”mammas gata” så att säga smiley ). I slutet av promenaden stannade vi och tog en välbehövlig fikarast.

Testa att sätta dig på en sten, packa upp din macka/bulle/kaka samtidigt som du håller en kopp varmt kaffe i handen och se om du får ha godsakerna för dig själv när det är 7 ”utsvultna stackare” i närheten. Det var en och annan bulle som slank ner i fel mage, kan man säga…. hi, hi, hi smiley…. Hur var det nu Helena sa tänkte John: Morra åt hunden som försöker ta din bulle. Det funkar. John morrade. Ditte struntade fullkomligt i det. Hon stack ner huvet i ryggsäcken och slukade triumferande bullen. Ja, ja, goda råd från uppfödaren får man kanske ta med en nypa salt ibland.

Tack till er alla!

säger hela Ekströmsgänget

Här kommer bilder från dagen: