…. är inte alltid en dans på rosor. Hm, det uttrycket har jag funderat på länge…. vem vill egentligen dansa på rosor? Dom kan ju vara oerhört taggiga. (Om man sa: ”Livet är inte alltid en dans på rosenblad” hade jag förstått det bättre).
Nä, jag vill nog hellre dansa genom livet på skön, grön mossa.

Kanske är det så att för att uppskatta det underbara, härliga som finns i våra liv måste det till lite tråkigheter ibland. En del drabbas värre än andra. Vi tillhör ”andra”. Allt flyter, liksom, på och vi njuter av vårt liv.

Det som får mig att skriva det här är att Selma ska opereras på onsdag (21/1). I slutet på sommaren hade hon en knöl i underläppen. Den växte och vi blev givetvis oroliga. En tid bokades för operation men dagarna innan det var dags hade knölen minskat avsevärt i storlek – skönt, det var nog bara en infektion, tänkte vi. Maya var ju ung och hade ganska vassa tänder så det var nog hon som lyckats sätta en tand i Selmas läpp.

Dagarna före jul upptäckte vi att nu var det flera små knölar i Selmas underläpp. Kanske skulle de försvinna av sig själva? Men nej, de har blivit fler och fler och fler. Vi vill helst inte operera henne för ”ett ingrepp är alltid ett ingrepp” och Selma är en känslig individ. Men vi vågar inte låta det vara. Nu håller vi tummarna för att det är någonting ofarligt.

// Helena

Här ser man att höger underläpp buktar ut på Selma. Men visst är hon vacker?!?!

Underbara Alice i januarisolen!

Hakuna matata – inga bekymmer! Så ser Mayas liv ut – alltid så glad och positiv.

Här har Maya och Sofia precis spårat rätt på Alice, Selma och mig (gårdagens spårövning).

Vad väljer du? En dans på skön, grön mossa (som den här) eller en dans på taggiga rosor?