På förmiddagens skogspromenad fick jag ett telefonsamtal – Zumi och hennes husse Gunnar var i Nynäshamn i ett ärende så de undrade om de fick komma förbi när vi kommit hem.
Självklart 
!
Maya skulle som vanligt tala om att det är hon som bestämmer i vårt hus. Zumi stod ut med att Maya skällde henne i öronen och bet henne i pälsen men det dröjde inte länge så kunde de leka på lika villkor, dvs dra varandra i svansen, ”munhuggas” (innebär att vovvarna ligger på sidan med ansiktena mot varandra och liksom biter i varandras munnar – fattade du någonting av det jag skrev??? Otroligt svårt att beskriva inser jag nu….), jaga varandra fram och tillbaka på tomten, brottas mm mm.
Sen blev det sedvanlig genomgång av ”kennelmamman” Helena: kloklippning och ryckning av öronhåret. Dessutom tillkom lite skrapning av tandsten. Man tycker inte att så unga hundar ska ha tandsten men saliven kan göra så att, speciellt de bakersta tänderna, ”drabbas”. Även om de får tugga på morötter, tuggben, grisöron eller vad det nu kan vara är det inte säkert att dom använder de bakersta tänderna till det.
Zumi var jättesnäll och tålmodig trots min ”elaka” behandling och jag fick många pussar av henne.
Åter igen – härligt att träffa ”våra” underbara valpar (som inte är så små längre 
)!
// Helena
Titta så fint de sitter alla 3: från vänster mamma Alice, Zumi och Maya
…och så fick Selma vara med på ett hörn också!
Gunnar tyckte att kennelmamman Helenas ”elaka” behandling skulle förevigas
(just här är det ryckning av öronhåret)….
