I skogen gick Nemi med korgar två:
hon tänkte, hon skulle dem fulla få
av blåbär och lingon så rara.
Det ska bli namnsdagspresent åt mor,
och därför är Nemis iver stor.
Men var kan väl bären vara?
??
Hon sökte och sökte med stort besvär,
men ack hon hittade rakt inga bär,
till sist sjönk hon ner på en stubbe.
Till tårarna var det ej långt igen:
då rörde det sakta vid Nemis ben,
det stod där en liten gumma.
“Se så, kära Nemi, ej ledsen var!
Vet du vad, jag är själva blåbärsmoster
och drottning i blåbärsskogen.
Kom med, lilla Nemi, och tag mig i hand,
så vandrar vi bort till mitt präktiga land,
där blåbärsskörden är mogen.”
Snart kom de fram till en lummig skog
och blåbärsmostern så vänligt log:
”Välkommen hit in i mitt rike.”
Men Nemi ropade häpen så:
”Där hänger i träden äpplen blå,
jag aldrig sett deras like!”
Oj, oj, kära Nemi så dum du är,
förstår du då inte att det är bär….
När korgen full av blåbär var
fortsatte färden mot lingonens dal.
Genom blåbärsskogen i vild galopp
stannade hela flocken opp.
Fru kantarell ville följa med på färden
När äntligen skogens slut de nå,
där syns en slätt av mossa grå.
Där sitter med värdig min
en lingonmamma så prydlig och fin.
När korgen står fylld med råge på
och det är dags för Nemi att gå,
tar skogsfolket avsked med tass och svans.
När vinterkölden blir vild,
kommer Nemi minnas sina vänner med denna bild:
