En hel vecka har gått sedan våra älskade J-kullevalpar lämnade oss. Det känns å ena sidan som att det var igår medan det å andra sidan känns som en evighet. Jag slår vad om att våra valpköpare tycker att det just nu känns som att dom alltid har haft sina älskade familjemedlemmar och i efterhand var väntan inte så lång!
Det har varit en vecka utan blogguppdateringar. De första dagarna efter alla flyttar kom månaderna med valpar ikapp oss och vi kände oss som ”klubbade sälar”. Nu har vi kommit igen.
I fredags firade vi midsommar och då såg tjejerna ut så här:
Idag har vädergudarna verkligen varit med oss och vi bestämde oss för att ta med spårsele och spårlina ut i skogen. Vi brukar göra som så att för att alla tjejerna ska få arbeta så får en person med en hund stanna kvar medan resten får ett försprång på några minuter. Sedan gömmer sig gänget och förare och hund söker sig fram. På så sätt tar vi oss fram genom skogen och alla får en promenad samt att alla får använda hjärnorna när dom söker.
Jag sökte med först Nemi och sedan med Maya och passade på att filma medan vi körde:
Här ovan ser ni Nemi. Hon blir så glad över att det snart är hennes tur att hon bara mååååste prata lite!
Maya är mer metodisk av sig och tar det lite lugnare än sin dotter.
Det var 6 glada och nöjda tjejer som åkte hem från skogen! 
Maya och Nemi följde med mig hem och vi (jag och Micke) hade lovat dom igår att vi idag skulle gå ner i hamnen för att äta glass:
Så här glada blev dom när vi kom ner dit!
Nemi tyckte att polkaglassen var den godaste medan Maya föll för mjukglassen. Vi satt nere i hamnen och man såg hur de bejakade sitt ursprung medan de tittade ut över vattnet. Maya luktade på båtarna och drömde sig bort (så såg det ut i alla fall).
//Sofia
