För er som eventuellt inte vet vad ”ringträning” innebär: det är utställningsträning (trots att området där man visar upp sin hund på en utställning alltid är kvadratisk/rektangulär kallas det ”ring”). Att gå på ringträning med sin hund innan man anmäler den till en utställning borde vara lika självklart som att man inte anmäler sin hund till en lydnads-/agility-/spårtävling innan man gått kurs och vet att hunden förstår vad den ska göra. Vi har den stora lyckan att bo nära Stockholm. Varför då? undrar du kanske. Jo, för här bor (i våra ögon) den bästa ringtränaren. Han heter Gerard O’shea och han har en fantastisk förmåga att ta fram det bästa hos varje enskild hund.
Han åker världen runt och har kurser både i utställningsträning och ”Dog management”.
Det man får lära sig på Gerards kurser är att samarbete mellan förare och hund är superviktigt men minst lika viktigt är att det ska vara kul för hunden att ringträna. Om det aldrig blir mer än ”trava” och ”stå” för hunden när den tränar inför en utställning eller när den ställs ut kommer den inte ha några förväntningar och därmed blir det trååååkigt.
Doris har nu fått börja ringträna ”på riktigt” även om jag redan från hon var 8 veckor gammal har tränat henne utan att hon förstått det. Vi leker oss fram och målet är att hon ska lära sig vad jag vill att hon ska göra utan att det blir för mycket krav. På våra promenader kommer helt plötsligt ett ”Hopp, hopp!” och det betyder ”galoppera” och ha kuuuuul 
!
I onsdags var det träning på Gärdet och så här såg det ut:
Fokuserad blick framåt!
Det blir många pauser i träningen då Gerard t ex går igenom nästa steg 
Duktig Doris!
Med min högra hand visar jag tecknet ”Stå!” för Doris. Hon fokuserar på min hand eftersom hon lärt sig att jag när som helst kan visa tecknet för ”Nu får du belöning!”
Det var inte bara Doris som var på träningen. Brorsan Dante var också där och det var allra första gången för honom. Han och hans matte Carina var jätteduktiga:
Snyggt!
Fina och duktiga Dante! 
// Helena
