Härom dagen satt jag vid min egna dator och gick igenom bilderna på den. Upptäckte att det låg många bilder som jag måste kopiera över till mammas och pappas dator.
Så mycket minnen som finns bevarat (även om kvalitén idag är betydligt bättre).
Det är så svårt att tänka sig att det är mer än 15 år sen som Selma kom hem till oss.

Mamma och Selma, redan där var det så självklart att det var dom. Precis som att Selma visste det, man ser det på hennes blick. Hon och hennes matte! Den kärleken och relationen dom hade till varandra är det inte många som har!
Det är också snart 15 år sen den här bilden togs. Familjen Ekström på sin första hundutställning, Rasspecialen i Tystberga 2005. Ingen tanke på att det kunde regna (idag har vi ju alltid med oss utställningstält när vi åker iväg).
Mycket har hänt på de här åren och inte kunde vi väl tro att vi idag, 15 år senare, skulle längta något fruktansvärt efter att få åka på hundutställningar. Att allt skulle vara inställt pga en pandemi!
Vi ser oss fortfarande som den där ”vanliga” familjen Ekström!
Tänk att vi idag åker på utställningar tillsammans med våra fantastiska valpköpare! Delad glädje är dubbel glädje! Pappa Peter stannar numera hemma och tar hand om de hundar som inte hänger med och Fredrik har för längesen övergivit hundskeppet 😉 Men kvar står jag och mamma enade!
Selma och Alice! Det var med dom som vår resa inom portisvärlden startade. Det var med dom vi var ”vanliga familjen Ekström”, innan tiden som uppfödare började!
Tänk så mycket vi har fått uppleva under de här åren!

//Sofia