Tiden går verkligen fort och valparna växer och utvecklas för varje dag. Det händer inte jättemycket i lådan mer än att de äter, sover, kissar och bajsar men ändå kan man sitta och bara kolla på dom i timmar.
Tänk att man efter så många år och så många valpar fortfarande fascineras över de små – att allt bara fungerar!
Nu väntar vi med spänning på när valparna ska börja öppna ögonen, de har börjat öva på att ställa sig på benen och börjar se ut som gamla gubbar när de försöker se sig omkring…. Det går ju inte så bra, nyfödda valpar är både blinda och döva när de föds. De har alltså stängda ögon och öron och det är ju för att de inte ska ta sig bort från boet och sin mamma. Tappar de bort sig måste de helt och hållet förlita sig på sitt luktsinne!
I en veckas tid har vi haft Sallys matte Pia här. Det har fungerat så bra och såklart väldigt kul för Pia att få vara delaktig i både Sally och valparna. I fredags kom Sallys husse Håkan också och igår åkte Pia och Håkan hem till Uppsala. Nu dröjer det två hela veckor innan de kommer hit igen.

Pia och Helena tillsammans med valparna!
Livet som Kennelmamma!
Tassbädden som de senaste kullarna har haft har fått komma in i lådan – myyyysigt tycker valparna!
Dagen till ära fick valparna på sig sina stora halsband! De är nu tillräckligt stora för att inte behöva ha på sig sina resårband som vi sytt på olika färger. Nu blir det alltså även lättare att se vem som är vem!

Äntligen är gråa och regniga november över! Idag passade vi på att ta en härlig promenad ute i det fina vädret. Kallt men så skönt!

//Sofia