Åh, vad härligt att vi äntligen fick träffa ”bästisen” Meja. För mig (Selma) är Meja någonting utöver det vanliga. Hon har alltid funnits. Jag blir sååå till mig när vi träffas. Som i söndags (2 december). Då hade våra mattar stämt träff i skogen (ja, husse var också med förstås och Alice också). Vi kom före Meja så när Eva (Mejas matte) stannade bilen kunde inte Alice och jag låta bli att försöka ta oss in i hennes bil. Vi visste att någonstans därinne fanns Meja 
.
Meja är äldst (hon är nog bergis 1 år äldre). Det är Meja som bestämmer. Därför försöker jag slicka henne i mungipan. Jag tycker så mycket om henne. När vi går ut i skogen vill Meja jaga rådjur. Jag och Alice vågar inte hänga med. Vi skuttar med några meter men sen vänder vi tillbaka till matte och husse. Men när vi kommer till favortistället vid sjön då vill Meja leka med oss. Vi skojbråkar och springer runt som ”galningar”. Här nedan ser ni en bild av Meja 
! (Matte säger att det är så svårt att få med oss allihop på samma bild – vi är ju aldrig stilla……)
Det är härligt med kompisar!!!!!!!!!!!!
// Selma
