Nej, faktiskt inte. Idag kom våren till Nynäshamn 
!
Isen ligger fortfarande på insjön men den börjar släppa sitt grepp runt kanterna. Nu kan man se sjöbotten och hundarna kan dricka sig otörstiga.
Solen värmde underbart och vi såg en citronfjäril som fladdrade med sina vingar. Maya blev nyfiken och undrade vad det var för något. Hon skuttade efter fjärilen och tur var det för hade hon fortsatt framåt hade hon trampat på snoken som låg och värmde sig i solen.
Igår knakade det i buskarna. Maya och Alice studsade iväg 10 meter framåt, skällde, vände om och sprang tillbaka oss. Selma stod som vanligt bakom mina ben. Då fick vi se….. älgen som lunkade iväg. Inte för en sekund tänkte hundarna följa efter, däremot hade Maya och Alice fullt sjå att skrämma iväg otäckingen genom att på typiskt portismanér ge ifrån sig ylande skall. Sen såg vi en annan otäcking….. en fästing, blä det är det negativa med våren. Dom förbaskade fästingarna som inte är till någon nytta annat än att dessimera djurstammarna.
Idag sprang ett rådjur tvärs över stigen (bakom oss). Ingen av hundarna brydde sig. Rådjuret kände nog att den inte hade riktig koll på oss eftersom vi ”irrat” runt i skogen när vi gjorde person-/hundspår. Selma, Alice och Maya älskar när de får spåra. En av oss går iväg med 2 hundar. Den andra stannar kvar med hunden som ska spåra. Efter några minuter är det dags att leta upp dom som gömt sig. Ibland tror man hunden går åt helt fel håll men det är bara att följa efter och lita på dess luktsinne för deras näsor har alltid rätt.
Hej hopp i fästingskogen!
// Helena
Jag hann inte få upp kameran så jag har ”lånat” den här bilden av en citronfjäril.
