Hm, jag funderar på det där löftet jag gav mina syskon……. att dom inte behövde känna något ansvar att uppfostra våra småsyskon för den rollen skulle jag axla…..
Får man bryta ett löfte? Alltså, shit, vet ni huuuuur många småttingarna är? Tänk dig en spindel: Den har massor av ben och snabbt som blixten har den försvunnit ur sikte och du vet inte var den är….. tänk om den sitter i håret, hu hemska tanke 
. Ungefär så är våra 9 småsyskon, dom är ööööverallt OCH dom har skaffat sig pirayatänder (undrans just om dom varit på Butterick´s?). Jag känner att jag inte riktigt har kontroll på syrrorna och brorsorna. Jag tänkte att det där blir väl en lätt match, men icke sa Nicke, när alla 9 attackerar är det bäst att dra.
Nä, jag måste nog lämna över ansvaret för syskonskaran till 2-bentingarna och morsan, dom är liksom mer lämpade för det, tycker jag 
. Jag kan gärna leka med dom en och en men alla 9? Nä tack!
// stolta storasyrran Maya
Här vågar jag mig in i lejonkulan…. men så har ju morsan banat vägen!
På behörigt avstånd 
!
Ett vindsurfingsegel får duga som solskydd i valphagen. Sofia, Christer, Fredrik och Sanne i valphagen, dom är modig tycker jag // Maya
