Nja, inte tänker jag bli religiös men nog svider det till i hjärtat när jag tänker på att bilden nedan visar sista måltiden som valparna intar tillsammans.
Det känns inte rättvist mot de nya ägarna att vi står och ”lipar” 
när de hämtar sin valp. Det är både glädje- och sorgetårar som rinner nerför kinderna. Det är sorgligt att tänka att en av våra bebisar lämnar oss samtidigt som vi gläds med de nya familjerna.
Redan ikväll har vi fått lägesrapporter från Ruff och Blackie. De har det jättebra och är nyfikna på sina nya miljöer. Tummen upp 
för portugisiska vattenhundar som är så anpassningsbara och finner sig väl tillrätta var än de befinner sig.
// Helena
