2:a löpet

2011- Januari- Juni

Jag hade ju blivit varnad låååångt i förväg! ”Skippa andra löpet och kör på det tredje på en gång”….. Jaaahaaaa, hur lätt är det?!!?
Nu har det 2:a löpet kommit och gått.. Frid och fröjd tänkte jag…
HA! Jag som trodde att själva löpet var det jobbiga! Icke sa Nicke! Kunde dom inte berättat att det är efter löpet som är jobbigt!!??
Jag har en konstig känsla i min kropp. Jag är rastlös och känner att jag bara måste gå runt och gnälla… Kanske gör det lite ont också! Inte på utsidan, men på insidan, i själen?! Jag vill gärna ligga nära mina 2-bentingar på kvällen och kräver ännu mer mysa-mys på kvällarna framför TV än vanligt. Förstå att jag har det jobbigt!
//Bella

***********************************************************************
Älskade Bella!
Vi förstår precis hur du har det. Det är inte lätt att vara en tjej som nyligen löpt för andra gången.
När Selma löpte sin andra gång så var Alice en liten plutt. Små valpar vill ju gärna busa och det gjorde ju även Alice, med Selma alltså. Selma ville inte alls leka med Alice, hon låg mest i sin säng och gnydde. Vi trodde att Selma var sjuk och som oerfarna hundägare åkte vi till veterinären. De kunde inte hitta något fel på Selma, men frågade ”hur längesen var det hon löpte?”. Vi svarade att det var nog i alla fall drygt 2 månader sedan.
”Japp där hade vi förklaringen, sa dom”.
Så när Alice löpte för andra gången förstod vi att hon skulle tycka att det var jobbigt. Maya löpte sin andra gång när B-kullen föddes. Ni kan tänka er hur hon blev! Hon tyckte att de där små kunde dia från henne (trots att det var tomt på mjölk). Hon väckte mig flera gånger per natt och la upp ALLA sina leksaker i min säng. Till slut tog jag upp henne i sängen och då låg hon på mig hela natten. Efter den dagen sover tjejerna i våra sängar….
Så Bella, vi förstår vad du går igenom. Men tro mig det går över, förr eller senare (om det är till någon tröst).
//Sofia
En skendräktig Maya som myser med Elsa