Som vi sagt tidigare så är det ingen vattengaranti på portisarna. Vissa börjar tidigt, andra väntar i några år och vissa börjar aldrig. Några doppar bara tassarna, andra går ut till magen. Eller så slänger dom sig i helt och vissa dyker!
Det är så roligt att se personligheterna. Selma, Alice och Maya har lärt sig att man måste vänta tills fästinghalsbandet är av innan man får slänga sig i.
Bella har inte riktigt fattat grejen. Varför kan man inte få gå i vattnet heeela tiden? Japp, mest tokig av dom alla är Bella. Ja alltså, men om man säger till henne så fattar hon att man inte får.
Bella gillar att hoppa långt ut i vattnet från klipporna. Är det någon i hennes väg så kan hon gärna bomba dom lite (precis så som Alice gjorde mot Selma när dom var yngre). Blubb, blubb säger den andra hunden. 
Bella hoppar ut i vattnet.
Om det då motförmodan inte skulle finnas ett berg eller en klippa som hoppen kan göras ifrån utan det helt enkelt är en strand man är på….
…. Så kan man hoppa på botten i vattnet. 
Det är inte bara hoppandet som är roligt.
Det är väldigt mysigt att bara gå i vattnet och filura.
Då kan man doppa ner huvudet, ”koka kaffe” och hämta upp saker från botten. Man kan till exempel hitta: snäckor, tång, sjögräs eller rötter.
Efter en dag i vattnet är det väldigt skönt att få gosa in sig i en handduk:
//Sofia
Ps. Vi har inte tränat Bella på att doppa huvudet. Det är något som hon har lärt sig själv och alltid gjort! Men man kan såklart träna upp det genom att lägga tex: köttbullebitar på botten. Men till att börja med så ska det inte vara djupt alls!
Ds.
