Har ni varit med någon gång om att man inte riktigt kan säga
hur eller varför, man bara vet!?
När man får en känsla i kroppen som inte går att förklara. Det är så det är med
att välja ut vilken valp som ska till vilken familj. För ja, det är vi som
väljer ut valparna till de olika familjerna.
Jag och Helena tänker väldigt lika, vi känner på samma sätt och uppfattar ofta
saker liknande. Kanske beror det på att vi är vana att arbeta och tänka ihop i
och med det yrket vi har…
Vissa valpar vet man, så fort de föds, till vilken familj dom hör, men oftast
vill man suga på karamellen ett tag så vi med säkerhet vet att det är rätt.
Medan det med andra valpar sakta växer fram.
Jag har svårt att förklara det i ord hur man känner, men när vi håller valparna
nära oss och snusar på dom, så får vi en känsla av att just den valpen kommer
att passa i en viss familj!
Inte vet jag, kanske blir det bra hur man än gör, men med A- och B-kullen så
har det känts som om det har blivit bästa tänkbara.
En fråga som vi ibland ställer oss är: ”Är det vi som känner vart valpen hör
hemma eller är det valpen som talar om för oss vart den ska?”.
//Sofia
Kör samma stil som sin mormor Alice, hon ligger alltid med huvudet mot en kant!
Håller med Annika, ni verkar ha en jättebra känsla för det där.
Jackson skulle ju bara till oss, så är det bara! Vi skulle inte för allt i världen vilja ha någon annan. Vi har så kul med honom och han gillar verkligen allt vi gör även om det så är chilla i soffan, gå på restaurang, träna i skogen eller på brukshundsklubben, följa med barnen till skolan och bli gosad med av hundra barn , till och med att gå i klädaffärer 🙂 Kram P-sons
Hur ni än har gjort, tänkt med valputdelningen så har det blivit rätt. Så rätt, känner vi med Figo. Kommer ihåg att vi först önskade oss (i det tysta härhemma) en svart tik. När Helena ringde och berättade att vi skulle få en brun hanne, blev vi så glada ändå. För vi fick ju en älskad hund. Bättre kille har vi inte kunnat få. Alla valpar och hundar är unika på sitt sätt och speciella för sina hussar och mattar. Figo är det för oss. Ni är så duktiga med fördelningen av valparna :-)Apropå bilden ovan att den lilla valpisen ligger med huvudet mot en kan som sin mormor Alice. Så gör Figo också. Han ligger gärna mot en tröskel, en hög kan i båten eller på foten på en kontorsstol med huvudet. Ser jätteobekvämt ut! :-). De har sina drag från sin släkt.KramAnnika