Man vänjer sig nog aldrig riktigt vid den här känslan….
Som uppfödare vet man att när valparna är 8 veckor så är det dags för dom att lämna boet. Man föder ju inte upp för att spara alla valparna men det är klart att det är ledsamt.
Det är inte ledsamt att slippa gå upp tidigt på morgonen för att torka kiss och plocka bajs och det är heller inte så ledsamt att slippa bli biten i, men det är ledsamt att inte ha sina små underbara små valpisar hos en. Var och en är en speciell individ som satt sitt spår i våra hjärtan. Vi bär med oss dom varje dag och vi tänker på ALLA våra valpar till och från.
Det som är mest ledsamt är såklart dom som flyttar lite längre. Vi vet att det här kanske är sista gången vi får se just den här valpen i verkligheten. Vi hoppas ju såklart att vi får följa valpen via bilder och uppdateringar men dom är ju inte här hos oss.
Som jag skrev så föder man inte upp valpar för att spara alla och det är tur att vi har hittat lika fina och underbara familjer den här gången som vi gjort till våra tidigare valpar. Utan våra fantastiska valpköpare skulle det inte fungera att vara uppfödare.
Trots att det är ledsamt så märker man så väl att valparna nu börjar pocka allt mer på vår uppmärksamhet. Vår tid räcker inte till och valparna behöver egen tid hos sin familj. Dessutom så behöver ju våra tjejer en del av vår tid också.
Det är helt fantastiskt och helt underbart att vara uppfödare, tänk att få skapa liv!
Just nu sitter det 9 förväntansfulla familjer och längtar efter just deras valp och jag antar att dom tycker att tiden går väldigt långsamt. Vi ska njuta av helgen och de sista dagarna vi har tillsammans med valparna så mycket det bara går!
Imorse busade valparna för fullt i huset!
Nemi var såklart med och lekte 
När dom blev för bitiga fick dom morötter:
När dom hade ätit klart fick dom hälsa på monstret ”snabeldraken” som bor i ett rum innanför toaletten:
Men draken var inte så farlig som man kanske kunde tro 
Hoppas att ni får en riktigt trevlig helg!
//Sofia
