Som
hundägare går man igenom olika faser i livet med hund.
Små hundar (läs unga hundar) små problem stora hundar (läs äldre hundar) större
problem….
När man får hem sin valp inser man att den gulliga och ulliga lilla valpen har
tänder som den använder väääldigt mycket. Dom kan inte heller hålla sig utan
det händer både små och stora olyckor inne.
Min älskade Nemi var, som de flesta vet, väldigt envis som liten valp (ja
alltså, hon är ju fortfarande envis fast på ett annat sätt). På kvällen när hon
vart övertrött fick jag stänga in mig med henne i sovrummet och då somnade hon
som en stock.
Jag kommer heller aldrig glömma när min kille Micke satt med henne i soffan i
knät och hon skrek i 1 timme bara för att hon ville ner på golvet. Efter 1
timme kapitulerade hon……
Jag tänkte när jag såg Nemi under hennes första 8 veckor: ”vad har jag gett mig
in på, den där hunden kommer ge mig måååånga gråa hårstrån”…. Även de flesta av
dom som skulle ha ett syskon till Nemi kallade henne huliganen när de kom på
besök…..
Tänk så fel man kan ha…..
Världens underbaraste och goaste Nemi. Så mycket kärlek jag får av den tjejen
varje dag.
Hon är envis som en gammal get (idag vid 9 månaders ålder kan jag själv klippa
nosen), hon vet vad hon vill helt enkelt och hon tar ingen skit!
Vi har gått igenom spökperioder då gunghästar i form av en älg i lekparken vi
passerar lite då och då var såååå läskig. 
Jag vet att det går över och ja det har det ju gjort också. När vi kommit
igenom spökveckorna har det kommit ut en ännu mer trygg och säker Nemi.
Nu har vi kommit in i en ny tid…… Hormonernas tid….. En tid då det har börjat
växa bomull i öronen på Nemi. Hon har alltid kommit superfort när man ropat
hennes namn tidigare men nu börjar hon säga ”ja ja, jag hör dig.. Vänta lite..
Jag ska bara…..”.
Som tur är vet jag att det här är en fas i hennes liv. Hon kommer att komma ut
på andra sidan och då lyssnar hon på mig igen.
Precis som en tonåring har hon blivit, hon har inte riktigt tid för mig.
Just nu backar vi bandet lite. Går tillbaka i träningen och låter henne bara
vara. Jag vet att om jag tjatar och blir arg eller sur så kommer inte det att
resultera i något bra men det är inte alltid så lätt att kontrollera sina egna
känslor.
Vår relation ska vara något positivt och ibland, trots att man tycker att
hunden har blivit så stor ”och faktiskt borde kunna vissa saker”, så får man
tänka på att det är unga tjejer och killar. Man måste ta ett steg tillbaka och
ändra sitt sätt att vara på.
Nemi fyller 9 månader på måndag och det har varit 9 helt fantastiska månader.
Vilken tjej jag har fått. Hon har allt jag någonsin kunnat önska mig. Just nu
ska vi bara rida ut den här ”stormen”, för jag vet att hon innerst inne lyssnar
på mig, hon har bara inte tid just nu!
//Sofia
