Inget är som väntans tider sägs det och med en högdräktig tik är varje dag spännande. När som helst kan valpningen vara igång men man vet inte i förväg när det är dags. Edith kan ju inte berätta för oss hur hon mår och vad som händer i hennes kropp. Det är upp till oss att försöka läsa av hennes beteende och signaler. Vi förbereder oss alltid på att valparna kan komma ca 1 vecka före beräknat datum för det har hänt oss många gånger. I tisdags kväll blev Edith väldigt flåsig och magen spänd. Vi var inställda på att ”Nu är det dags!”.
Vi hade fel för efter en stund blev hon åter lugn och vi sov gott den natten. Ediths kropp förbereder sig inför kommande valpning genom att livmodern drar ihop sig och då blir hon flåsig. Det händer oftare och oftare ju närmare valpningen man kommer. Edith och jag har flyttat in i rummet (dvs vi sover där) där hon ska valpa och tillbringa den första tiden med valparna. Hon kommer givetvis inte vara där hela tiden. De första dygnen brukar tiken inte vilja lämna valparna ens för att gå ut och göra ifrån sig så då får vi övertyga dom om att dom måste lämna valplådan en kort liten stund. Efter någon vecka brukar tikarna själva gå ifrån valparna en stund för då känner de att de klarar sig.
Valplådan står redo men oftast föds inte första valpen där utan bakom fåtöljen. Tikarna brukar tycka om att bädda och boa där det är trångt och lite undangömt. Edith är inget undantag. Hon ligger oftast bakom fåtöljen om nätterna och lite då och då bäddar hon där.
Vi tar dagen som den kommer och timme för timme för vi vet att det när som helst kan ändra sig och valpningen sätter igång. Jag (Helena) finns nu hela tiden vid Ediths sida.
I förrgår tog vi en promenad förbi hamnen.
Igår blev det en skogspromenad.
Jag hann tvätta både Doris och Alma igår. Det här fotot togs igår morse före tvätt.
Idag när jag dammsög tvättstugan, där vi även sköter tjejernas pälsar mm, hade jag det här trevliga sällskapet 🥰
Fortsättning följer……
// Helena
