Igår på lördagsmorgonen började Saga visa tecken på att valpningen närmade sig. Hon började frysa när hennes kroppstemperatur sjönk. Det är ett tecken på att valpningen borde sätta igång inom de närmaste 24 timmarna. Lördagen gick och Saga var ömsom som ”vanligt” och ömsom ville hon bädda och boa. Jag (Helena) och Saga installerade oss i valpningsrummet på kvällen. Jag sov med ett öga öppet medan Saga hässjade och flåsade. Det var inte mycket jag kunde göra annat än att bara finnas hos henne. Strax efter midnatt väckte Saga mig och ”talade” om att det var dags. Jag masserade hennes rygg och pratade lugnande och samtidigt peppande till henne. Klockan 1 födde Saga fram den första valpen.
På 2 timmar födde hon helt okomplicerat 6 stora och fina valpar. Det blev 2 hanar och 4 tikar. Alla är svarta och alla utom 1 tik har lite vita tecken.
Sofia och Ludwig sov över hos oss så att Sofia skulle kunna vara med i möjligaste mån under valpningen eftersom Saga är hennes tjej.
Vi är oerhört tacksamma att allt gick bra, att Saga och valparna mår bra men det är med tungt hjärta vi under dagen behövt göra många förväntansfulla familjer besvikna eftersom det inte blev en valp till dom. Intresset för en valp har varit enormt stort men antalet valpar är ju begränsat och vi hade önskat att vi haft en glaskula att titta i som på förhand kunde tala om antal valpar och vilka kön som skulle födas.
Vi är så stolta över Saga som var så duktig under valpningen och med ett oerhört lugn tagit sig an hennes och Stings fina barn.
Varje valpning är en anspänning för oss eftersom man aldrig vet om allt ska flyta på eller om det tillstöter något. Någon av oss finns hela tiden i närheten av Saga och valparna så att vi ska kunna hjälpa till om det skulle behövas. En nybliven tik lämnar ogärna sina valpar så det blir vår uppgift att få henne att gå ut i trädgården för att göra ifrån sig, att se till att hon får i sig mat och vätska, att ingen valp råkar hamna under tiken och därmed riskerar att klämmas ihjäl. Det är ett kärt besvär men tar givetvis på våra krafter och sömn blir en bristvara under några dygn.
// Kennelmamma Helena
