I början på sommaren upptäckte vi att Doris hade en framtand i underkäken som var missfärgad och mindre än de andra tänderna.
Så här såg Doris tänder ut i april i år. Vita tänder i rätt storlek.
Här kan man se den missfärgade och skadade tanden i nederkäken.
Tandläkaren kunde konstatera att tanden fått en fraktur och att den måste opereras bort. Igår var det alltså dags. Alma fick följa med och socialträna.
Under tiden som vi väntade på att få hämta Doris efter operationen åkte vi till Bauhaus. Där får man ta med sig hundar in och Alma visade hur otroligt lugn och stabil hon är i temperamentet. Vid ingången åkte dörrarna isär och vi gick över gallergolvet. Alma traskade in utan att ens notera att underlaget var annorlunda. Det är mycket ljud, liv och rörelse inne på affären och det kom gaffeltruckar åkandes i gångarna. Alma tog allt med ro och när vi stannade för att titta på olika varor la hon sig ner och väntade. 
Operationen gick bra och efter 2 timmar kunde vi hämta Doris. Här ligger Alma och väntar på att mamma ska komma så att vi får åka hem.
Doris fick massor av beröm av personalen, både veterinärer och sköterskor, för hennes fantastiska temperament. Hon hade varit helt lugn och inte ett dugg stressad eller orolig. De tyckte dessutom att det var så trevligt att se att det gått i arv till Alma (som gjorde stor succé hos alla). Det värmer hjärtat när främmande människor säger positiva saker om tjejerna 
Det var en ”groggy” Doris som vi fick med oss hem i bilen. Resten av dagen vilade vi tillsammans.
Natten var lugn och vi sov gott allihop. Idag är Doris pigg och glad även om hon har fått lite restriktioner några dagar. Inte kampa, apportera eller på annat vis använda munnen för mycket. När Sofia fixade med Sagas päls på förmiddagen intog Doris sin vanliga plats under trimbordet. Hon tycker nog det är skönt att tanden är borta för den var skadad ner till roten. Hur tanden har gått sönder har vi ingen aning om. En dag upptäckte Peter att den var missfärgad och vi såg att den var trasig. Någonting måste ha slagit emot tanden men vi vet inte när och hur det hänt.
Det som är viktigt när man har hundar (eller andra djur med tänder) är att regelbundet titta ordentligt i munnen så att man kan upptäcka förändringar eller skador. Vi har varit med om tandskador tidigare. Jag tror att Selma var 10 år när jag en dag såg att en kindtand var ”krackelerad”. Den såg hel ut men jag förstod att den måste vara trasig. Vi åkte till veterinären som först inte kunde se det jag sett men efter att ha petat på tanden så gick den sönder. Veterinären var förvånad över att jag sett skadan men att det var tur att vi var så noggranna. Det vi tror hade hänt med tanden var att Selma hade tuggat på ett märgben och att det hade skadat den. Efter det ger vi inte märgben till våra tjejer. Dom får andra tuggben istället som inte är lika hårda. När Saga var liten valp slog hon av en mjölkhuggtand. Kanske gjorde hon det när hon gick uppför stentrappan i huset där Sofia bor? Vi vet inte när det hände heller. Den tanden behövdes också opereras bort.
Det är inte bara viktigt att gå igenom tänderna på sin hund regelbundet. Helst ska man borsta tänderna varje dag. Till och med lilla Alma har en egen tandborste (modell mindre) precis om dom andra tjejerna. Att förebygga tandproblem och hålla god munhälsa är ett ansvar vi som hundägare har. Dessutom täcker inte försäkringen tandläkarbesök/operationer som beror på bristande omvårdnad av tänderna utan endast om det är en konstaterad tandsjukdom eller skada.
// Helena
