”Innan söta fröken Doris träffade Mannen med stort M, Marillo, var hon smärt om midjan och smidig som en katt 
. Efter några veckor började hennes kropp att förändras och den smala midjan blev ett minne blott (smidig var hon fortfarande). Liven i hennes mage växte sig större för var dag som gick. Söta fröken Doris som alltid hade tänkt på vad hon stoppade i sig kände sig hungrig och sugen på sånt hon inte tidigare ätit. Helt plötsligt såg t ex en morot utsökt god ut, godisbitarna i påsen som alltid blev sist kvar för ingen ville ha dom kunde Doris tänka sig att äta och när kökspersonalen (Helenas kommentar: dvs vi 2-bentingar 
) gräddade pannkakor satt Doris genast vid bordet
Det var ett behagligt liv för söta fröken Doris och hon njöt i fulla drag av sin växande mage och all uppmärksamhet hon fick. Till skillnad från Askungen som måste passa upp på sin elaka styvmor och styvsystrar hade Doris omtänksamma släktingar som brydde sig om henne. Doris mamma Maya och halvsyster Nemi bodde inte i samma hushåll men mormor Alice och ”adoptivmamman” Bella fanns ständigt vid hennes sida. 
Mormor Alice, Bella och Doris sover gärna nära nära varandra 
(Helenas kommentar: Maya och Nemi bor tillsammans med Sofia och hennes sambo Micke men är oftast hos oss dagtid. Bella har tagit över rollen som mamma åt Doris och de är som ler och långhalm. Där Doris är hittar man nästan alltid Bella och vice versa 
).
Nu kanske ni tror att Doris sov bort dagarna men så var det inte. Hon tog långa promenader varje dag tillsammans med sin kära familj.
Som här t ex när de var ute och gick en gråmulen dag och stannade till vid ett gammalt, gammalt träd. Tänk om trädet kunde berätta sin historia. Det hade nog varit med om mycket genom åren det stått där. Kanske hade det haft några klok ord att ge till de som passerade förbi 
”
Snipp, snapp, snut så var sagan slut för denna gången men fortsättning följer
// Helena
