Ja… Det är ett ord som stämmer bra in på familjen Ekström den senaste tiden… Vi är bekymrade… Vi går runt och suckar lite då och då bara för att släppa på ångesten som ligger och gror i våra kroppar.
Det senaste året har Alice löpt hela 6 gånger….. Visserligen drogs hon, Bella och Doris igång i januari pga att Nikki var hemma hos oss och blev parad men det är inte bara pga täta löp. Själva löpandet har också varit konstiga och hon har inte löpt i bara 3 veckor utan snarare 4-6 veckor. Dessutom har det luktat något fruktansvärt och när hon nu började blöda igen i augusti trots att hon var skendräktig så trodde vi att hon hade fått livmoderinflammation eller pyo som man förkortar det med.
Väl hos veterinären konstaterades att det inte var pyo men att Alice hade flera cystor på äggstockarna som rubbade hennes hormonbalans.
Veterinären ansåg att en kastrering var det bästa alternativet men vi ville avvakta tills Alice slutade blöda eftersom det är en större risk att kastrera en tik som löper. Dessutom ville vi veta hur försäkringsbolaget skulle ställa sig inför att ersätta en kastrering.
Vi vet sedan tidigare att de inte ersätter hur som helst, precis som med tänderna men i de bästa av världar så kan man ju få ut kasteringen på försäkringen. Hade vi velat kastrera Alice så hade vi gjort det mycket tidigare i hennes liv och inte vid snart 12 års ålder.

Men Alice slutade inte blöda….. Snarare så tilltog blodandet och när det vid 3 veckors löpande såg ut som man hällt ut en kanna hallonsaft i sängen där hon legat ställdes vi inför 3 alternativ:
1. Låta henne fortsätta löpa på och att hon till slut skulle få blodbrist eller bli dålig på något annat sätt.
2. Kastrera henne oavsett om försäkringen täcker det eller inte…
Eller alternativ 3… Låta en i övrigt kärnfrisk, pigg och fräsch 12-åring somna in…..

Vi valde alternativ alternativ 2 och i torsdags förra veckan lämnades Alice in för operation.
Det var en fruktansvärt ynklig och dålig tjej vi hämtade hem på kvällen. Operationen gick jättebra, hon hade haft fullt med cystor på äggstockarna och livmodern hade varit väldigt blodfylld så en operation var i högsta grad nödvändig. MEN att kastrera är någonting vi aldrig kommer utsätta våra tjejer för om det inte är för att det är tvunget. Så dåligt som Alice har mått efteråt och så ont som hon har haft, samt så påverkad hon har blivit av sin smärtlindring skulle vi aldrig frivilligt utsätta en tik för. Utan veterinärmediciska skär finns det ingen anledning i hela världen att utsätta en varelse för det här.
Vi hade inget val, det var det här eller döden för Alice.

Idag var vi tillbaka hos veterinären då Alice fortfarande blöder väldigt mycket samt att det luktar något fruktansvärt om blodet. Ett tag hos veterinären gav vi upp hoppet, den första teorin var att Alice kanske hade tumörer i slidan och att det är därför hon blöder så mycket men efter konsultation med veterinären som opererade henne har vi blivit lite lugna då hon inte alls var förvånad över att Alice fortfarande blöder så mycket då det var väldigt mycket blod i livmodern vid operationen. Däremot har hon fått en infektion och det är därför det luktar så himla illa om blodet. Nu har hon fått antibiotika och förhoppningsvis kommer hon bli bättre inom några dagar.
Vi är fortfarande oroliga och det är en gnagande och ångestframkallande känsla vi har i kroppen, tänk om hon inte klarar sig….
Idag var det inte dags i alla fall…

Så försäkringen då? Veterinären ansåg att försäkringen borde gå in och täcka operationen då den var högst nödvändig medan Agria inte höll med. Detta är Agria inte ensamma om utan det gäller alla försäkringsbolag.
Vi kommer att begära omprövning då de vid beslutet enbart kollade på den journal som veterinären skickade in vid operationen och inte allt material och bilagor som vi har sänt in tidigare. Det är helt sjukt att en hund som aldrig har varit sjuk i hela sitt liv inte kan nyttja sin försäkring när en operation är högst nödvändig för att hunden ska kunna leva.
Hade vi däremot valt att låta Alice somna in hade försäkringen gått in och täckt de kostnaderna. Det är sjukt att det ska vara på det här sättet.

Det absolut viktigaste är att Alice blir bra. Vi vet att tiden med henne inte är för evigt och vi är tacksamma för varje dag vi får med tjejerna. Vi vet att hon är en gammal tik men så som hon var innan operationen så var hon på tok för frisk för att vi ens skulle kunna ta beslutet att låta henne somna in.