För en vecka sedan blev Selma dålig i magen. Det är en uppfödares stora skräck när man har valpar – att få in magsjuka bland sina hundar och framför allt bland valparna. Turligt nog blev varken valparna eller de andra tjejerna dåliga. Natten mellan torsdag och fredag ringer mamma till mig kl 4 på morgonen med gråten i halsen och säger att det är nog bäst att jag kommer hem till dom. Selma mår fruktansvärt dåligt!
Hon kan inte själv gå ut på tomten utan måste lyftas ut för att sedan lyftas in.
Under tiden jag var på väg hem till mamma och pappa ringde mamma till Bagarmossens Djursjukhus för att eventuellt åka in med Selma akut. Dock fick hon till svar att de tyvärr inte kunde ta emot oss. Vi kunde få komma dit men inte bli inlagda då de hade fullt på sin infektionsavdelning. Det är alltså fullt av hundar som, precis som Selma, är dåliga av magsjuka och det går jättemycket magsjuka i Stockholm och vi hade i så fall varit tvungna att åka till Uppsala.
Väl hemma hos mamma och pappa möts jag av en ynklig Selma. Som en liten fågelunge ligger hon i sängen.
Nu till helgen fyller Selma 11 år och är alltså ingen ungdom längre. I och med att det bara var hon i flocken som har drabbats ställdes vi självklart inför frågan om det var något annat i magen? T ex cancer? Var det nu vi skulle behöva åka till veterinären och låta henne somna in? 
I och med att vi hade 2 valpleveranser på fredagen och att vi inte kunde få komma in till djursjukhuset valde vi att stanna hemma och avvakta. Vi fick i Selma lite vätskeersättning och det enda som hon valde själv att äta var det färskfoder från Four Friends som vi hade hemma. Allt eftersom blev Selma under dagen lite piggare och idag onsdag är hon i princip helt återställd. 
Vi uppskattar varje dag vi får tillsammans med våra tjejer. Livet tillsammans med dom är allt för kort och varje dag tänker vi på hur de berikar våra liv.
Njut av livet!
