…. och tyst i huset.
Ja, nog ringer det lite i öronen när alla valparna flyttat. De stora tjejerna kan visserligen skälla när det ringer på dörren eller om de tycker sig höra konstiga saker men med valpar i huset låter det betydligt mer 
.
Den absolut största förändringen för oss när valparna inte är här längre är att vi kan röra oss friare i huset. Grinden ner i källaren behöver inte vara stängd. Det finns inte längre någon risk att en liten valp ska trilla ner för trappen. Om tjejerna vill komma ner till mig som sitter vid datorn och skriver det här kan de göra det. Vi behöver inte kliva över skivor som gör att små valpar inte kan komma in i t ex vardagsrummet. Tjejerna behöver inte hoppa över skivorna för att ta sig in och ut från vardagsrummet. Svabbarna som stått framme i många veckor tas nu endast fram vid behov. De har gjort sitt avseende kiss-pölar och bajsfläckar.
En annan sak är att vi kan vara hemifrån längre stunder. Vi kan ta långa skogspromenader utan att hela tiden ha i bakhuvudet att vi inte får vara borta från valparna för länge.
Att ha valpar i huset är otroligt häftigt och helt underbart….varje gång! Tänk att vi får vara med när liv blir till, att se de hjälplösa små krabaterna växa sig större och starkare och att efter bara 8 veckor är de redo att flytta. Allt sker med sådan turbofart och är så intensivt så när allt är ”klart” går luften ur oss lite grann.
Var sak har sin tid och vi njuter av minnena från valparnas tid hos oss. Vi vet dessutom att ”valpsjukan” kommer slå till igen och vi kommer längta efter livet med att ha en valpkull i huset. Fram till dess kommer våra älskade tjejer vara prio nr 1.
// Helena
Vi önskar Sally (Amazing Selma’s Karamell Lady) och familjen Holmquist ett långt och lyckligt liv tillsammans. De sitter just nu i bilen på väg hem till Ystad. Sally och Celine (som är barnbarn till Erland och Marie Louise) lär bli allra bästa kompisarna för de kommer umgås ofta 
. 