Amazing Selma´s

Nu kommer inlägget som man varje gång bara måste skriva. Idag för 8 veckor sedan kunde vi väl inte tro att det var hur nära som helst för valparnas resa utanför magen….. Bara några timmar senare föddes den första valpen och I-kullens resa i livet var igång.
Den här kullen har varit helt fantastisk och allt har gått så himla enkelt. Det känns som att man ska vakna upp och inse att valparna är nyfödda, inte redo för att flytta än på långa vägar, och att vi har mååånga veckor kvar framför oss.
Imorgon är ”Dagen D” för 3 av valparnas familjer, dvs den dagen då det är dags för deras familjer att utökas. För oss är det tvärtom, det är den dagen då vår familj minskar i antal.
Älskade små barn, vi älskar er av hela våra hjärtan. Hur stora ni än blir och vart ni än i världen befinner er så kommer ni alltid tillhöra Amazing Selma’s-familjen. Ni har alla tagit en del av våra hjärtan!
Den här gången har nog varken jag, mamma eller pappa riktigt kunnat förstå att resan snart är slut. Även om en ny resa tillsammans med Doris i våra liv och inom en snar framtid så börjar resan med J-kullen men det spelar lixom ingen roll. Att inte få kunna pussa på era små nösser varje kväll för att säga godnatt och att inte kunna sitta och gosa tillsammans med er känns så konstigt.
Vi vet att era familjer bara längtar efter att få ge er allt kärlek de bara kan ge och vi har hittat 9 fantastiska familjer och det känns så fantastiskt bra! Utan fantastiska valpköpare som kommer att kunna ge våra små barn ett härligt liv så hade livet som uppfödare inte varit lika roligt.
Älskade små barn…. Ni kommer säkert ge era familjer flera gråa hårstrån under åren tillsammans (det är så det är med portisar) men ni är så himla lätta och det har varit en fröjd för oss att ha er här. Men, Maya skickar med en hälsning som hon fick när hon var liten att man måste göra: ”Minst 2 bus om dagen” !!!!
Att Maya fick avsluta sin karriär som mamma med att få en lagom stor kull med valpar känns också skönt, att hon fick bli mamma helt på egenhand utan att Alice fick gå in och hjälpa till. Men det känns i hjärtat när man vet att Maya aldrig mer kommer att få bli mamma igen…..
//Sofia och flocken

Idag kom vår underbara veterinär Sandra hit för att besikta, vaccinera och chipmärka valparna (samt ge avmaskning för de valpar som ska till Norge).
Så nu har varje valp ett litet chip i nacken som säger att just dom är dom och valparna har fått ett godkännande att lämna oss för sina nya familjer.
Allt gick bra och valparna skötte sig exemplariskt. Det är så skönt att kunna göra allt det här hemma och slippa stressen både för oss och för valparna att behöva åka iväg.
Precis nyss blev också valparna schamponerade för första gången. En efter en fick de komma in i duschen för att bli rena och fina inför de kommande flyttarna. Lite konstigt är det ju att första gången i livet man gör vissa saker och efteråt blir men vääääldigt trött!
Då är det gosigt att få krypa upp i en 2-bentings famn för att gosa!
//Sofia

Häromdagen fick valparna för första gången på nära håll träffa snabeldraken.
De har tidigare bara hört honom på håll….
Han pustar och frustar något kolossalt, suger in luft genom näsan och blåser ut den i rumpan. Snabeldraken är ett väsen små valpar läser om i sagoböckerna. Han bor inne på toaletten bakom en dörr och ibland (väldigt ofta) får han komma ut och rasta av sig. Men ingen rädder för snabeldraken här:
//Sofia