Idag letade jag igenom alla hundpärmar vi har här hemma efter ett speciellt papper som jag vill skicka med valparna när de flyttar. Medan jag letade hittade jag gamla mejl som vi hade skrivit ut från när vi väntade på valp för första gången.
För 10 år sedan satt vi i samma situation som valparnas familjer gör just nu. Det är en känsla man aldrig glömmer, när man ska få en hund!
För oss var det otroligt häftigt eftersom vi levt och nästan accepterat att ett liv med hund inte skulle gå eftersom pappa Peter är allergisk. Vilken lycka när vi hittade portisen som han klarade av.
Hur som helst så stod det i mejlet om att vi undrade hur det var med Selma och hennes bröder och hur vi längtade efter henne. Det stod om våra drömmar med hundlivet och våra förväntningar.
Livet med hund blev inte som vi hade tänkt oss – det blev tusen miljoner gånger bättre.
Livet med en portis (eller flera som för vår del) är underbart!!!
Jag vet hur ni har det alla ni som längtar efter er valp, för 10 år sedan satt jag i samma sits. Vad gjorde Selma om dagarna och hur såg hennes liv ut?
Att få följa sin valp och dess syskon är en viktig del för oss. Vi vill att våra valpköpare ska känna sig delaktiga i sin valp redan innan den kommer hem.
Tänk så mycket de upplever hos oss. Ibland kan det vara svårt att förstå att valparna lever och upplever otroligt många saker hos oss, livet börjar inte när valpen kommer hem till sin familj, det börjar redan i mamman mage!
Mamma Maya är inte inne lika mycket hos valparna. Det gör ganska ont att ge dom mat nu när tänderna har kommit (tänk dig själv att stoppa i brösten i en mun full av vassa tänder).
När Maya ger mat så får hon också äta en skål med mat själv, vi kallar det för dubbel drive through. 
Mynta undrar varför inte mamma vill komma in till henne. 
Våra vuxna tikar har fri-zoner där valparna inte får komma in. 
Maya tar livet med ro!
En dag består av många olika saker för valparna. Man äter, sover, busar, kissar, bajsar, leker och gosar med oss 2-bentingar.
Varje morgon innan Peter ger sig iväg till jobbet så måste han prata med alla valparna, det händer ofta att han kommer senare till jobbet än planerat!
Nu har det kommit in ett nytt föremål, en ramp som man kan klättra upp på, hoppa ner ifrån, öva balansen på samt glida ner för – jättekul!!
Den är också väldigt bra att sova under, hälsar Elvin.
Den är också bra att bita på, hälsar Lyder.
Att utforska de delar av huset som de har tillträde till kan både vara spännande och lite läskigt för en liten valp.
In till toaletten måste man klättra över en kant (det är ett stort steg i en liten valps värld). Dessutom är golvet väldigt ljust och det låter lite konstigt där inne.
Får man med sig en 2-benting så vågar man väldigt mycket. Ibland kan det vara skönt att ha lite extra stöd och trygghet.
Inne på toaletten finns det en dörr. Innanför den dörren gömmer sig snabeldraken. Om någon dag ska ni få se vad en snabeldrake är. Jag kan avslöja så mycket som att ha pustar och flåsar samt suger upp skräp på golvet. Vi får väl se vad valparna tycker om det.
Ofta när vi 2-bentingar ska fota valparna så vill de mer än gärna hjälpa till.
Ibland hittar man dyrbara skatter, sådana vill man helst inte dela med sig av till syskonen. I det här fallet är det en tom toalettrulle.
För att minska risken för att något syskon ska se vad man har så kan man gömma sig t ex i en låda.
En vanlig dag kan också bestå i att attackera 2-bentingarna. Lägger dom sig ner på marken så finns det inga regler, man måste såklart bita både i håret och i ansiktet. Man får skylla sig själv helt enkelt.
I köket finns det ett kallt skåp där 2-bentingarna förvarar sin mat. Där luktar det väldigt gott och det är så spännande att utforska.
Igår fick valparna göra något helt nytt, de fick nämligen söka små godisbitar på golvet.
Idag fick de smaka små bitar igen. Ett tips för att lära hunden sitt namn är att innan man ger godiset säga namnet och därefter ge godbiten. Då lär sig valpen att lystrar man till just sitt namn så vill 2-bentingen någonting (har man tur när man blir äldre så får man godis).
Vi ger alltid våra tjejer en godis när vi säger deras namn när vi tränar vilket är viktigt eftersom vi har så många hundar. Varje hund måste lära sig att lystra till sitt namn.
Det finns också andra stora hundar i familjen. Mormor Alice och syster Nemi brukar hålla sig i bakgrunden medan moster Bella gärna vill vara med (hon vill helst försöka sno åt sig valpfoder). Gammelmoster Selma har ju blivit valpkär på äldre dar så hon tycker att det är mysigt att vara med valparna.
Här kommer filmen från första utevistelsen i förrgår:
Som sagt så händer det otroligt mycket i valparnas liv varje dag. Det som är väldigt viktigt att tänka på när man får hem sin valp är att alla nya upplevelser och nya intryck gör att lilla valpen kan bli väldigt trött. Man måste utforska världen i valpens takt.
Nu är det inte långt kvar innan valparna börjar flytta. Vi vet att deras familjer längtar och vi njuter för varje dag vi får ha dom hos oss.
//Sofia
