Min pappa hette Figo och för lite mer än 1 månad sedan blev min pappa en ängel. Han sitter nu uppe i himmelen och tittar ner på mig genom ett litet hål.
Min pappa bodde i Uppsala och var Kungen av Lund.
Igår var det första gången efter att min pappa fick somna in som jag och min familj åkte hem till familjen Strand där även mina kusiner Mozart och Agnes bor.
Alla tyckte att det kändes väldigt konstigt att träffas utan Figo och mina 2-bentingar grät många, många tårar under gårdagen.
Jag gillar inte att, framför allt min matte gråter, jag vill att hon ska vara glad för då är jag det också. 
Jag har ett lite läskigt minne av min pappa. Han var en väldigt bestämd man som tyckte att små valpar skulle sköta sig. En gång när jag var liten så sa han till mig… Då blev jag lite rädd och efter den dagen så hade jag en väldig respekt för min pappa…. Jag ville t ex aldrig efter den dagen sitta precis bredvid honom när vi skulle fotograferas, trots att han, när jag blivit lite större, tyckte om mig. Matte säger att han var världens härligaste kille och att jag är väldigt lik honom.
Här är jag tillsammans med min mamma Maya och pappa Figo (ser ni att mamma får sitta mellan mig och pappa!? Det är bara för att jag tyckte att han var lite läskig…)!
För lite mer än en vecka sedan fyllde min kusin Agnes 3 år så när vi kom hem till dom så bjöd hon på kalas:
Titta vilka fina tallrikar vi fick!
Agnes sa att man måste tänka på figuren och serverade mumsigt godis samt lite nyttigare morot- och gurkstavar…. Vårat motto är: ”Är det kalas så är det” så vi lämnade grönsakerna. Dom fick Mozart äta upp istället! 
Den här tårtan hade Agnes gjort till 2-bentingarna… Hon sa att vi hundar inte ska äta tårta… Otroligt orättvist tycker vi men vi måste medge att den var väldigt fin (& god, enligt 2-bentingarna). 
Söta Agnes!
Fina Mozart!
Det känns konstigt att vi bara var 7 hundar och inte 8…. Som jag skrev tidigare så fälldes det många tårar från 2-bentingarna igår. Dom pratade om gamla minnen med Figo.
Han måste ha varit en väldigt speciell hund eftersom de saknar honom så mycket.
Tusen tack Pia, Håkan, Mozart och Agnes för gårdagen, som alltid var det väldigt trevligt och det är inte varje dag man blir bjuden på kalas!!! Vi måste göra om det snart igen!
Det här är första gången som vi inte tog ett gruppfoto på hela gänget eftersom det just igår kändes som att tomrummet var för stort, det får bli nästa gång helt enkelt!
//Nemi
