I lördags förmiddag lämnade jag och Maya Nynäshamn bakom oss. Vi satt många timmar i bilen och framåt eftermiddagen var vi äntligen framme i Växjö.
För någon månad sedan bestämde vi att Maya skulle på sin sista utställning i Växjö för i år och då var alla hundrum fullbokade när jag skulle boka rum. Turlig nog var vi mer än välkomna att husera hos Mayas son Ziggy (Amazing Selma’s Cheese Cake) som bor med sin familj i Växjö. Det var väldigt kul att igen få träffa Ziggy och familjen Adaktusson (det är hela 3 år sedan sista och det var när de hämtade Ziggy).
Stort tack till Malin, Patrik, Hanna, Klara och Ziggy för er gästfrihet, det här vill vi absolut göra om.
Ziggy och mamma Maya
Ziggy
På söndagsmorgonen lämnade vi familjen Adakutsson och åkte till Tipshallen där utställningen hölls. Väl på plats träffade vi portismänniskorna Emelie och hennes mamma med portisen Diezel och Elin och hennes mamma med portisen Dixie.
Vissa portismänniskor har man aldrig träffat tidigare utan bara haft kontakt med via socialamedier så som Facebook och Instagram och det är verkligen jättekul när man äntligen kan få träffas på riktigt!

Jag tänkte att nu kommer nog folk skratta för jag tog med mig en stol till mig själv och en stol till Maya att ligga i. Annars blir det ofta som så att jag själv får stå för att Maya snor åt sig min stol. Glad blev jag när jag insåg att även Elin hade tagit med en stol till Dixie för annars blir det samma sak för deras del:
Maya och Dixie i sina stolar!
Det var många portisar anmälda och bland de första att gå in i ringen var Emelie och Diezel:
Jag sa det till Emelie att vi är ju nästan släkt numera för Diezel kommer från samma uppfödare som vår foderhane Bertil! smiley Det gick strålande för Bertils kusin (dvs Diezel) som blev bästa juniorhane med Excellent och CK samt slutligen 3dje ”Bästa-hane” och reserv-cert!
Därefter var det en hel del tikar innan det var dags för Maya att gå in i championklass där det var 5 tikar anmälda.
När det är dags för Maya att bli bedömd känner domaren på henne och säger ”hon är nog lite tjock”.
”Tycker du?”, frågar jag, jag trodde hon skämtade.
”Ja det tycker jag nog”, säger domaren.
Det trodde jag nog aldrig att jag skulle få höra på Maya, att hon skulle vara tjock.
Domare är märkliga, ena dagen är hunden för smal och får nedslag på det och nästa dag är de för tjocka…. I alla fall så väger Maya alldeles lagom med sina 21 kg till sina 50 cm! smiley
Hur som helst så tilldelas vi ett Excellent, blir 3dje bästa championtik och får oss ett CK och får tävla vidare i ”bästa-tik”. Det var hela 9 tikar som kom till ”Bästa-tik” och vi blev avtackade för dagen.
Kritiken löd:
”6,5 years. Good bone, strong substance. Nice head, could be darker eyes. Good neck and topline. Strong chest. A bit uppright in front. Good angulations behind. Balanced and elert sidemovement. Good texture of coat. Good temperament”.
En väldigt fin kritik avslutade vi utställningsåret 2014!
Vilken fantastiskt år vi har haft med Maya. Vi hade aldrig i vår vildaste fantasi trott att vi skulle gå i championklass efter bara 3 utställningar och vi har lyckats skrapa ihop:
8 Excellent, 7 CK, 3 CERT, 2 CACIB, 2 reserv-CACIB, 3 BIM, 1 BIR samt SE UCH och vi får absolut inte glömma hennes pinne och vinst i agilityn!!!!
Stort tack till Emelie som hjälte till att fota mig och Maya och tack till alla för en himla trevlig dag och trevligt sällskap! Det här måste vi absolut göra om.
Nöjda och glada lämnade jag och Maya Växjö och for norrut men innan hemfärd stannade vi till i Lammhult där Bellas dotter Tesla (Amazing Selma’s Hawaii Aloha) bor med sin familj. Denna dag var de i sitt ”andra hem” dvs stallet så det blev en liten kort visit:
Tesla tillsammans med sin ”storebror” Nitro.
Precis som de andra H-kullevalparna jag har träffat hittills är Tesla en otroligt glad och härlig tjej. Hon är lättsam, arbetsvillig, social och framåt.
Det verkligen värmer i uppfödarhjärtat när valpköparna lovordar sina hundar (vilken både Ziggys och Teslas familjer gjort denna helg).

Denna helg kunde inte ha blivit bättre, att få träffa sina avkommor som man inte träffat på länge, umgås med deras härliga familjer samt dessutom träffa nya härliga portismänniskor och deras härliga portisar.

Framåt 20.00 var jag och Maya hemma i Nynäshamn, trötta efter många mil och timmar i bil men väldigt glada i alla fall.

Stort tack till er alla som gjorde denna helg till det den blev!

//Sofia och Maya