Tidigt igår morse packade jag, mamma, Nemi och Maya in oss i bilen och styrde färden mot Köping för att delta på deras Internationella hundutställning. I bilen bakom satt även Korak (pappa till H-kullen) och hans 2-bentingar Anna och Moa.
Väl på plats träffade vi många kända portismänniskor, vissa som vi träffade förra helgen men även andra som vi inte sett på ett tag, kul!
Det var 18 hundar anmälda, 9 hanar och 9 tikar och domaren för dagen kom från Spanien och hette Jose M Doval Sanchez.
För några dagar sedan blev det bestämt att mamma skulle ställa Korak i öppenklass:
Stiliga, inte sant?! 
Mamma och Korak skötte sig utmärkt och tilldelades Excellent. Den andra hanen fick Very Good så Korak vann sin klass men tyvärr utan CK pga att han behöver ”biffa på sig” lite mer. Vi vart alla såklart väldigt glada och nöjda!
Sen var det dags för Nemi bland unghundstikarna. Jag hade först bestämt mig för att inte ta med Nemi men kvällen innan ångrade jag mig och bestämde att hon fick följa med. Det var 4 tikar och Nemi var först ut:
Domaren var väldigt noga och klämde och kände väääldigt mycket!
Nemi tilldelades ett Very Good (igen) och med kritiken: ”Good head and expression. Very nice eyes. Correct neck, shoulders and coat. Still a bit inmature. She needs a bit more ribbcage and firmer topline. A bit long i loin. Very nive temperament”
Happ, tänkte jag, ett Very Good igen….. Det visade sig dock att bara 1 av oss 4 fick Excellent så Nemi fick tävla om vilken placering hon skulle få efter Excellent-tiken.
Nemi placerade sig som andra-bästa-unghundstik!!! När domaren har placerat oss så ser jag hur han funderar ett tag och därefter vänder sig mot mig och kommer fram. Han förklarade att ”she needs more time” och jag svara ”yes, iknow… Give her some years”… Han nickar instämmande på huvudet och jag lägger till ”it was the same with her mother”. Domaren märker att jag förstår vad han menar.
Det är faktiskt väldigt kul när domaren tar sig tiden att förklara. Jag drog slutsatsen att han gillade Nemi men inte kunde ge henne ett Excellent eftersom hennes kropp behöver mer tid.
Det här gjorde min dag faktiskt och vi sprang glada ut från ringen för att byta hund. Nu var det Mayas tur att för tredje gången i år springa in i en utställningsring.
Det var många fina tikar på plats så förhoppningarna om att Maya kanske skulle kunna ta sitt tredje CERT var inte särskilt stora. 
Eftersom man går i alfabetets ordning var Maya först ut av dom 3 öppenklasstikarna att bedömas. När jag ställer upp Maya framför domaren kommer han fram och frågar ”is this the mother?”, ”Yes it is,svarar jag”.
Klämma, klämma och känna gjorde han, väldigt noggrann! 
Domaren skriver vad han tycker om Maya. 
Tjooho, vi tilldelades Excellent i kvalitet! Klappa på rumpan, spring och hopp hopp (precis som vi lärt oss av Gerard). 
Och buuuusa!!!! Maya ville göra ”highfive” så det fick hon!
Även de andra tikarna tilldelades Excellent så då var frågan vem som skulle vinna öppenklassen….
Vi fick alla springa fram och tillbaka och runt i ringen igen. 
Under sista varvet pekar han på mig och Maya och säger att vi blir bästa öppenklasstik, tjoohoooo!!!! Inroparen säger: och trea blir nr…., 2a blir nr ….. och 1a blir nr 1289…..
Jag funderar i några sekunder, vänta, får vi inget CK hinner jag tänka. Då kollar inroparen lite busigt på mig och säger: jag bara retas lite med dig. 1289 tilldelas även CK.
Tjoohoo, Maya ska in och tävla om vem som blir bästa tik!
Här vågar jag knappt tänka. Det var 3 tikar som tilldelades Excellent och CK, en unghundstik, Maya och en championtik. 
Domaren klämde och kände ännu mer!
Tur att vi är vana vid att springa myyycket från träningen med Gerard för det fick vi göra!
Alla fick var och en springa fram och tillbaka och sedan ett varv i ringen.
Därefter fick vi alla tillsammans springa två varv:
Domaren står och funderar på hur han ska placera oss och jag tänker innerst inne:”men du ser väl att Maya är finast idag” (även om jag inte vågar hoppas på någonting…
Då går domaren fram mot unghundtiken och jag tänker ”jahapp, den vinner”. 3 fingrar visar han mot henne. Han vänder sig mot championtiken och visar upp 2 fingrar och slutligen mot mig och Maya och visar upp ett finger!!!!!!!!!!
Oj, herreguuuud, hinner jag tänka….. Vi vinner, vi blir bästa tik idag igen, vi tar CERTET, vi tar Championatet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hör hur mamma brister ut i ett glädjetjut och och får fram: ”tjoohoo, hon blir champion idag!!”!! Här blir mamma så glad så hon var liksom inte riktigt kapabel att fota….
Här är Maya så glad så jag kan knappt hålla i svansen, så mycket viftade hon!
Domaren, jag och Maya tillsammans med championat-rosetten!
Utställningssagan tog inte slut här. Nu skulle vi tävla mot hanen och vem som skulle bli bäst i rasen. Springa fick vi göra igen….
Domaren bestämde sig för att hanen blev bäst i rasen (Maya mötte ju honom även i Österbybruk) och att Maya blev bäst i motsatt kön
Domaren med sina BIR- och BIM-portisar!
När vi var klara sprang jag och Maya strålande av lycka ut ur ringen. Jag förstod knappt vad som hade hänt… Maya är nu alltså Svensk utställningschampion!
Hennes kritik löd: ”Nice type. Very attractive head and expression. Good coat and body. Very good shoulders and angulations. Excellent movements and temperament. Champion today!”
För er som inte var med igår på utställningen så kan jag berätta att Maya måste ha varit den gladaste hunden på nästan hela utställningen. Hon tycker att det är superkul att visa upp sig och har en otrolig förväntan när vi kliver in i ringen.
Jag vill skicka ett stort TACK till Gerard O’shea som vi under våren och sommaren har tränat för. Vi har lyckats få våra hundar att ha en förväntan som ingen av dom hade innan. Dom tycker att det idag är kul att vara på utställning och tidigare har vi 2-bentingar tränat totalt fel!
Det var så många som kom fram och gratulerade efteråt och alla tyckte att det var så härligt att se Maya i ringen för hon var så himla glad! En portismänniska skrev så här på en av mina bilder på facebook: ”Stoooort grattis till era hundars framgångar idag!! Och jisses det kallar jag energi och glädje i ringen, underbart”.
Vi har lyckats få en 6 år gammal portistik som inte hade en förväntan i ringen, precis som så många andra hundar vi ser i utställningsringarna runt om i landet, gå till att älska att visa upp sig. Visa glädje och attityd! Med rätt redskap och rätt kunskap går allt. Man kan inte som hundägare kunna allt från början men med rätt människor runt sig så utvecklas även vi människor till det bättre!
Det här är så himla speciellt. För 6 år sedan när Maya och hennes syskon föddes, vår första kull, så var den första valpen som kom ut vår älskade Maya. Att idag 6 år senare få stå som bästa tik och bli champion är fantastiskt!
Helt surriga i huvudet åkte vi hem till dom andra tjejerna, Bertil samt pappa Peter. På kvällen såg det ut så här:
Vi bjöd in Korak och hans matte Anna för att fira. Vi 2-bentingar skålade i riktig champagne och smaskade i oss jordgubbar.
Vi firade att Maya på sina 3 utställningar i år har lyckats åstadkomma: 3 BIM, 3 CERT, 2 CACIB och sist men inte mist ett Svenskt Championat, det ni! 
Det kommer nog ta ett tag innan vi förstår vad som har hänt men vi fortsätter att sväva på rosa moln.
//Sofia, Helena, Peter och tjejerna i Nynäshamn.
