Livet för oss går för tillfället bara runt och åter runt. Vi hinner inte med så mycket på dagarna.
Bella har fortfarande mjölkstockning, men brösten är helt klart mjukare än vad dom var i torsdags när dom var så hårda så man nästan kunde forma dom efter eget tycke.
Jag och mamma jobbar ju som fysioterapeuter och använder oss av ultraljud när vi behandlar skadade muskler. Ultraljudet värmer upp muskeln och det var min lillebror som sa ”men kan man inte använda ultraljudet och behandla bort mjölkstockningen på Bella”…. Rådet är ju att ha varma omslag på brösten så vad kan vara bättre än ultraljudet. Vi kör därför det på magen och helt klart så märker man en stor skillnad, det gör inte lika ont när vi försöker mjölka ur brösten som det gör innan behandlingen.
Våra dagar går åt till att behandla, mjölka ur brösten samt att ge valparna mjölkersättning. Till att börja med tyckte dom att det var jätteäckligt med ersättningen, men nu har de allra flesta fattat att det är ganska gott.
Jag och mamma har delat upp arbetsuppgifterna. Jag känner mig duktigare på att ge mat till valparna och mamma känner sig duktigast på att mjölka ur brösten. Ganska skönt att vi är bra på olika saker!
Vi är så stolta över vår älskade Bella som är så tålmodig och låter oss hålla på trots att det gör ont.
Vi är otroligt stolta över våra andra tjejer som fattar att inte allt är som det brukar och tålmodigt väntar på att livet ska bli som vanligt igen.
Men mest stolt är vi nog över lilla Nemi, snart 5 månader och har mognat något enormt under dessa dagar. Hon får komma väldigt nära valparna och helst vill hon sitta i valplådan med oss. Vilka tjejer vi har!
Lillen har fått punkfrilla!
Nu vet ni hur livet ser ut för oss, fortsättning följer…
//Sofia
