Fram till i fredags har dagarna flutit på ungefär som vanligt men nu känns det verkligen att vi har gått in i sista fasen. Flera gånger under helgen har vi tänkt att valpningen är på gång för att i nästa stund inse att det varit ”falskt alarm”. Bellas mage blir allt oftare spänd och då blir hon väldigt flåsig. Hon får en frånvarande blick som säger oss att det gör lite ont. Efter några minuter slappnar magen av och då är Bella nästan som vanligt igen. Även våra kroppar gör sig redo för valpningen. Vi vet att det kan bli många vakna timmar när valparna börjar födas. Vi har varit med om valpningar som gått på ca 6 timmar (E-kullen på 14 valpar) till 14 timmar (Elsas kull på 11 valpar). Eftersom det är Bellas första kull vet vi inte om hon är lik sin syster Maya som är en ”snabbvalpare” eller syster Elsa som tar längre tid på sig. Vi blir trötta av att vänta och passar därför på att vila så mycket vi kan.
Bella i viloläge (fotot taget nu på morgonen)
Hela Ekströmshuset genomsyras av denna väntan. Selma, Alice och Maya vet mycket väl vad som kommer att hända snart medan Nemi tror att Bella håller på med en rolig lek när hon bäddar under vardagsrumsbordet. Nemi kan inte förstå varför Bella ger henne en blick som säger: ”Jösses lilla vän, du förstår inte mycket du!” och sedan fortsätter med att bygga det perfekta boet till sina ungar 
. Fast vi ska inte föda ungarna i vardagsrummet, inte heller utomhus (jodå, det går nog att gräva i den djupfrysta marken säger Bella när vi är ute) och inte heller ska ungarna födas under källartrappan som är en annan plats som Bella kan tänka sig att inreda. Vi har fixat en perfekt plats i rummet innanför köket. Där är det tänkt att valparna ska bo första tiden tillsammans med Bella.
Flocken går på helspänn nu, minsta lilla ljud eller tecken på att någon försöker ”inta vår borg” får flocken att ena sig. Om någon tror sig höra något misstänkt är de andra inte sena med att hjälpa till att skrämma iväg boven. Ibland kan det vara lite tröttsamt att ha en flock som är så sammansvetsad för det är faktiskt ytterst sällan vi får in bovar och banditer i trädgården eller huset så när flocken drar igång och skäller på ”ingenting” räknar vi till 10 för att behålla lugnet. Det är ju trots allt ett hälsotecken och rastypiskt att de vill försvara oss och varandra 
.
Nätterna är jobbigast för Bella och oss 2-bentingar. Eftersom valparna sparkar och det börjar bli väldigt trångt i magen stör det Bellas nattsömn. Hon är uppe och vankar och när hon lägger sig igen vill hon att vi klappar på hennes mage. Varje natt är vi ute minst 1 gång eftersom det inte ryms lika mycket i urinblåsan längre.
Fortsättning följer……
// Helena
