Jag är inte religiös och jag kallar mig inte kristen. Trots det gifte vi oss (Peter och jag) i kyrkan för 25 år sedan (om ca 1 månad har vi varit gifta så länge 
).
Prästen läste bl a ett religiöst citat ur Gamla Testamentet, Ruts bok (tror jag det hette):
”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.”
Det här citatet kom upp i mitt minne alldeles precis nyss. För det stämmer så hiiiiimla bra in på hur det är att ha portugisiska vattenhundar 
! Dit jag går, går också vovvarna. Där jag sitter finns vovvarna. Reser jag mig, reser sig vovvarna. Jag satt framför datorn och tänkte att jag skulle gå upp till övervåningen för att hämta kameran. Vovvarna låg under databordet och vad händer?
Selma är på väg upp eftersom jag har lämnat källarplanet 
.
Jag försöker övertyga Selma om att jag faktiskt tänker sätta mig igen vid datorn. Men hon väntar ytterligare en stund innan hon slår sig till ro på golvet….. ”Tänk om matte tänker gå iväg igen…..”
Framför trappan är en strategisk plats att lägga sig på, ingen kan nämligen ta sig förbi utan att Selma upptäcker det 
!
Självklart vankar de inte efter jämt och ständigt men det händer ofta att jag ”bara ska hämta en sak” och då har jag en svans efter mig. ”…… Dit du går, går också jag….” Så sant, så sant och så härligt att ha följeslagare med sig….. älskade goaste vovvarna i världen 
!
// Helena
