Igår när jag kom upp från källaren möttes jag av något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Selma låg i Helenas knä och intill Selma låg Fröken Blåbär!
Selma och Blåbär låg och pussade på varandra och hon försökte till och med leta efter något att äta!!

De som har känner oss vet att Selma inte gillar valpar (hon skulle aldrig göra något men valpar är opålitliga enligt henne). När A-kullen föddes tyckte hon att det var det var jätteäckligt! När valparna blev lite äldre och kom nära henne så morrade hon och fattade dom inte så flydde hon i panik.
Samma sak var det med B-kullen.

Men när C-kullen föddes 2 år senare så började Selma ändra sig lite. När vi lyfte valparna fram och tillbaka ut i hagen ute så såg man på Selma att hon gärna ville lukta på dom. Lyfte man inte ner dom till henne så blev hon faktiskt lite besviken, men kom dom nära henne på marken så morrade hon och som vanligt, flydde i panik!

Nu när D-kullen föddes så har vi märkt att Selmas intresse för valpar faktiskt har ökat. Hon har gärna velat att vi har tagit fram valparna så att hon kan pussa på dom.

Igår när Selma ville ligga i Helenas knä så tänkte Helena att ”jag gör väl som vanligt och skyddar Selma mot valparna”. Men när Selma inte sa något när Fröken Blåbär kom fram tänkte Helena ”ja ja, men blir det för mycket får hon väl säga till”.

Det här är gång ner 2 som Fröken Blåbär kom fram till Selma! Tidigare skulle Selma ha sprungit in i vardagsrummet eller in i sovrummet (där det är valpfri zon) för länge sen!

Efter gårdagen känns det som att Selma har kommit över sin rädsla för valpar. Idag låg hon i mitt knä och hade massa valpar runt sig och på sig:

Selma och Herr Apelsin

Det här är något jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle få uppleva med Selma! Det är helt fantastiskt att hon tycker att valparna är helt okej. Till och med så okej att dom kan ligga tillsammans!
Men jag måste ändå säga att hela familjen fortfarande är chockade!

//Sofia