Att vara hundägare kan ibland vara en utmaning. Det gäller att vara lyhörd, uppmärksam, flexibel och inse när det är dags att stanna upp, ta sig en funderare och därefter ”backa bandet”. En sak som varit lätt som en plätt ena stunden kan helt plötsligt bli en svår utmaning för hunden. Det är då det gäller att vara snabb och ändra taktik. Framför allt gäller det att inte bli sur och tycka att hunden trilskas.
Det är precis vad som hänt oss. Bella, som före senaste löpet, var enormt duktig på att söka och apportera leksaker när vi gjorde ”Sökruta” verkar numera inte fatta vad vi vill att hon ska göra. Eftersom det här har hänt oss tidigare med dom andra tjejerna har vi lärt oss att det är något som är övergående. Det var 3:e gången Bella löpte och det var ett jobbigt löp för henne. Förmodligen har hon kommit in i en andra tonårsperiod nu och har därför ”sirap” i huvudet, vilket gör att hon har nog med att bara vara Bella. Det betyder att vi inte får ställa för höga krav på henne utan låta henne gå igenom den här perioden i lugn och ro. Det är lätt att glömma bort att det tar tid för en portis att bli helt vuxen, en 2-åring är långt ifrån klar.
Det som är så fantastiskt ändå är att rätt som det är trillar poletten ner igen och då har hunden (i det här fallet Bella) lärt sig massor och man förstår inte hur det gick till. Öronen har ju varit fulla med öronvax och hjärnan full av sirap.
Älskade goa och underbara Bella
Bella ca 9 v (30/8-09), söt som socker, eller hur?
Stora lilla tjejen, april -11.
// Helena
