Igår fick vi oss alla ett gott skratt. Promenaden avslutades med att vi passerade två små barn. Det är alltid lika roligt att studera barn när man går förbi. Vissa viskar till varandra och man vet inte riktigt om det är för att dom tycker att hundarna är fina eller för att de tycker att de ser lustiga ut.
Alice blev en gång kallad för ”ruffse-tuffs” och så klappade barnet på hennes tofs.
Åter till gårdagen.
När vi går förbi hör jag hur ena tjejen säger till den andre ”är det ett hunddagis?” och den andra tjejen ropar till oss:
– ”har ni ett hunddagis???”
Då vänder sig Helena om och säger:
– ”Nej, vi har en hundfamilj!!”
– ”Jaaahaaaaa”, ropar tjejerna tillbaka.
Jag skrattar lite lätt för mig själv och tänker ”hundfamilj, ja det passar väldigt bra”.
Jag och mamma pratade om händelsen idag. Vi skrattade båda och konstaterade att det enda som saknas i hundfamiljen är en hundpappa. Men en sådan klarar vi oss utan, det är bättre att ”hyra in” en då och då istället.
Ha ha, ja för så som hundfamiljen Ekström ser ut är ju inte någon ovanlig syn i människovälden heller. En ensamstående tvåbarnsmamma (barnen har hon fått med två olika pappor) som bor tillsammans med sin storasyster.
Jag älskar vår ”lilla” hundfamilj. Vill inte ens tänka på hur livet vore utan Selma, Alice, Maya och Bella. Dom gör mitt liv perfekt!
//Sofia
