Oj, oj, oj vad fort tiden går. Hammarölägret är över och vi längtar redan till nästa år. Vi har haft så roligt och träffat så många nya och gamla bekanta. Vi har haft regn, sol, mulet om vartannat. Men vad spelar vädret för roll när man är i glada vänners lag????? Ingenting!!! Humöret har varit på topp!
Vi startade vår resa till Hammarö i fredags med en fullpackad bil. Ingenting fick glömmas och in i bilen stuvade vi: 3 st 2-bentingar, 4 st 4-bentingar, sängkläder, mat, regnkläder, stövlar, handdukar, varma jackor mm mm mm!!! Fråga inte hur vi fick plats men fram kom vi och inte hade vi glömt nåt heller 
!
Vi har gått tipspromenad (vi och familjen Backlund, Backlyans kennel, kammade hem vinsten. Vi hade 10 rätt av 12 möjliga), Peter och jag har informerat om Vattenprovet (som rasklubben jobbar med att ta fram), vi har haft grillkväll på stranden (vädergudarna var med oss och gav oss en härlig, varm kväll på lördagen), vi har fått se Weight Pull (en ny aktivitet där hundarna drar kedjor efter sig), pratat Portisliv……
På söndagen var det det årliga KM i Agility. I storstövlarna och småregnet tog jag och Selma oss till en 3:e placering, Peter och Alice en 4:e placering och Sofia och Maya kom på en hedrande 7:e plats 
.
Därefter var det dags att MH-testa Maya. För den oinvigde kan jag berätta att det är en mentalhälsobeskrivning som går ut på att se hur Maya reagerar i olika situationer. T ex tittar man på leklusten, jaktintresset, passivitet, reaktion när en overall plötsligt far upp ur tomma intet i skogen, kedjor som dras över korrugerad plåt, spöken som närmar sig, reaktion vid skott.
Ja, nog reagerade Maya så som vi trott: Att jaga en kamptrasa är inte hennes grej, men att hämta den när den kastas är roligt. Jaktintresset är lika med noll. Hon gjorde inte minsta antydan till att vilja springa efter ”haren” som for över marken. Passiviteten gick ut på att Sofia, som var förare, stod helt stilla i 3 minuter utan att titta på Maya. Vad hände??? Jo, Maya stod blick stilla i 3 minuter. Hon flyttade inte ens en tass under tiden. Hon vred på huvudet och studerade omgivningen. Testfolket hade aldrig någonsin sett något liknande 
. Overallen skrämde henne rejält men hon hade inte någon bestående rädsla utan passerade förbi utan problem. Likaså skramlet från kedjorna. Spökena fick sig rejält med utskällning och när dom inte fattade gick Maya och satte sig mellan Peter och mig som stod en bit bakom som publik. När Sofia gick fram och pratade med spökena tyckte Maya att även hon kunde hälsa på dom. Sedan var det skottövning. Maya reagerade inte alls på skotten.
Vi var jättenöjda när vi satte oss i bilen hem på söndagseftermiddagen. Vovvarna ”slocknade” och sov hela vägen hem.
// Helena
Bilder från lägret finns nu i ett eget album i galleriet men litet smakprov bjuder jag på här:
