Ja, vi har en kennel…. visst låter det som ett företag?!?…. men vi är ju en helt vanlig familj med ett brinnande intresse för: portugisiska vattenhundar!
Det vi gör är att likställa med att sälja t ex ett kylskåp….. det låter inte klokt i mina öron. Men att föda upp en valp och sedan sälja den är enligt lagen som att sälja ett kylskåp.
Hallåååååå??? Det är levande varelser!!!!! Vi lever med valparna 24 timmar om dygnet i minst 8 veckor. De föds i vårt sovrum, vi hjälper dessa blinda och döva valpar att hitta en spene att få mat från, att kissa o bajsa. Vi finns där när de öppnar ögonen, börjar höra, lär sig att stå på benen, viftar på svansen, lär sig äta uppblött torrfoder…… vi hör när de övar rösterna för första gången, busar med syskonen och upptäcker att leksaker går att bita i. Vi finns där när de flyttar till planeten Köket (oj, så läskigt med ett nytt ställe) och tar sina första trevande steg i gräset, hör en fiskmås skrika eller en gräsklippare surra.Vi försöker undvika att bli attackerade av 9 munnar med sylvassa pirayatänder samtidigt som vi torkar upp bajs från golvet eller sitter med ett gäng kelsjuka valpar i knät medan några hugger tag i våra tår.
Tänk på det när ni får hem er valp! Vi har blivit bitna av måååånga valpar samtidigt, torkat upp oändligt många kissfläckar, plockat upp oändligt många bajskluttar samtidigt har vi gjort det med kärlek till era nya familjemedlemmar. Vad spelar det för roll om valpen råkar kissa inne eller ni inte hinner ta ut den när den är bajsnödig eller den biter er i tårna? Vi har varit med om det så många gånger och vi kommer sakna alltihop när valparna lämnar oss .
Vi har gjort vårt bästa att ge valparna en grundtrygghet till livet och människor att bygga vidare på. En valp är som en oslipad diamant…. vi har börjat slipa på den, nu är det upp till er att fortsätta slipa till dess ni har fått en diamant så vacker som det bara är möjligt!
Bacardi, Blackie, Brunella, Billie Jean, Jackson, Ruff, Elsa, Denys och Ella…… när ni flyttar tar ni med er en del av våra hjärtan. ”Att skiljas är att dö en smula”, eller hur?
// Helena