Det blev som vi misstänkte….. Alice tyckte att det var för jobbigt att bära runt på tjockmagen till helgen.
Alice var orolig hela onsdagen. Vi letade tecken på att valpningen skulle vara på gång men hon visade inga tydliga tecken frånsett att hon kissade stup i kvarten. Hon verkade inte frysa (kroppstemperaturen brukar sjunka), hon flåsade visserligen men med tanke på hennes bukomfång och värmen var det inte konstigt, hon åt falukorv med god aptit, hon bäddade inte särskilt mycket.
När kvällen kom satte jag mig med henne i valplådan och…… visst var det väl en krystning jag kände? Magen spändes med jämna mellanrum, Alice flåsade (vi hjälpte nog till hela familjen att flåsa och krysta….. ha, ha, ha det såg nog för roligt ut, tror jag 
).
Strax efter kl 20 föddes första valpen. Sen höll vi på hela natten. Det tog både 1 och 2 och mer än 3 timmar mellan valparna. Klockan 7 igår morse (torsdag) föddes den sista valpen. Gissa om vi var tröööötta, allihop, men lyckliga så klart!
Alice, vi är såååå stolta över dig!
Du är en supermorsa. Först föder du 9 valpar, sover ingenting på ett helt dygn och ändå orkar du ta hand om dina nyfödda små underverk 
.
Det kommer bli mer skrivet om de små gullungarna men det får räcka för nu.
// Helena
Nej, jag vet…. jag är inte till min fördel på den här bilden men jag har faktiskt inte sovit på över 1 dygn!
