Ibland behöver man få en spark i baken för att liksom komma till skott och t ex vara lite kulturell och inte bara göra ”hundsaker”.
Igår kväll var Peter och jag på Vasateatern i Stockholm och tittade på och lyssnade till ”En strut karameller” (en hel hög Povel Ramel-klassiker framförda av jätteduktiga artister). Vad kan man säga? Underbart, fantastiskt, otroligt…….
Hur är det ens möjligt att lära sig Povel Ramels texter utantill????? Artisterna var suveränt duktiga, både att sjunga och att låta munnen gå i ett rasande tempo utan att tappa bort sig. En av höjdarna var när årets Karamelodiktstipendiat Johan Ulveson körde ”The Sukiyaki Syndrome”. Jag kände nästan att jag behövde hjälpa honom att hämta luft emellanåt. Om du ser/hör Johan Ulveson sjunga sig fram genom butikshyllorna på ICA så är det inte att han repeterar inför nästa show, nej jag kan ge mig på att det är inköpslistan som han memorerat in 
!
// Helena
