Fy Fabian…… jag trodde grabben var en present till mig. Han var värsta kul att leka med och vi hade superskoj mest hela dagarna. Ture och jag lekte på exakt samma sätt. Skitkul (ooops, får man svära när man bara är dryga 1 år 
?) var det när han jagade mig. Gissa om han fick springa för att hinna ifatt mig, hi, hi, hi. Matte säger att jag är snabb som en vessla och att jag kan vända som på en 5-öring (eeeeh, vad är det för nåt?). Vad händer sen????? Jag får veta att han inte alls är min….. nä, vi har fått låna honom en stund bara 
. Dessutom är han här för mammas skull…..
En vacker dag tar matte med sig Ture och mamma Alice och åker iväg. Dom kommer inte hem förrän långt efter att jag gått och lagt mig på kvällen. Jag och moster Selma rusar ut i hallen. Selma bryr sig bara om att matte kommit hem igen (hon tycker inte om när matte är borta).
Jag letar som en galning efter grabben…… men jag hittar honom ingenstans 
. Jag som hade hoppats på att få ha honom kvar. Visst kan jag få fart på morsan och moster ibland men inte så som Ture och jag lekte.
Jag har bestämt att när jag blir stor ska jag också ha en grabb som Ture. Kanske kan jag gömma honom i en byrålåda för att han inte ska försvinna, vad tror du?
Grattis Ture på namnsdagen!
Mamma hälsar med en blöt slick 
och av mig skulle du fått en ordentlig brottningsmatch i present om du varit här 
.
// Superglada, spring-i-benen-tokiga Maya
