Det här kommer bli ett långt blogginlägg för det är svårt att skriva kort om någonting som är så spännande.
Alice började löpa till slut. Vi som trodde hon skulle börja i mars fick vänta en hel månad till. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag, Sofia och Alice åkte till Avesta och hämtade den blivande pappan (Ture) för 2 veckor sedan. Jag hade på känn att det var för tidigt med parning redan då men eftersom Tures familj (familjen Gylfe) och Tures ägare Lize (nja, hon äger i vart fall hans bakparti) skulle bort den veckan vågade vi inte chansa. Tänk om höglöpet inträffat precis då.
När vi kom hem blev Maya själaglad. Tänk att vi hämtat hem en lekkompis till henne. Hm, hon förstod inte att det var Alice kavaljer. Selma blängde lite surt på mig och hon verkade säga: ”Ni är inte kloka, är det dags med såna där småkryp nu igen?”
Ture fann sig väl tillrätta i flocken med en gång. Visst var han intresserad av Alice men det var bara första natten som han gnällde och var lite orolig. Kanske berodde det på att han fick sova i Sofias rum med stängd dörr (nä, det blev inte mycket sömn för varken Ture eller Sofia den natten). Därefter fick han sova med tjejerna i vårt sovrum. Nu inföll lugnet……..
Vi väntade och väntade och väntade på att ”de unga tu” skulle få till ett möte men iiiingenting hände. De var absolut inte ointresserade av varandra….. men hallå? Löpande tik och hane borde ”få till det”. Vi funderade på om det var möjligt att en hanhund kunde rata en tik (eftersom Alice blev mer och mer intresserad av Ture medan han dissade henne). Precis som om han skulle säga: ”Sorry, bruden, men du är inte min typ.”
I fredags (24 april) satte jag Alice och Ture i bilen och åkte till Avesta. Ture skulle nämligen på utställning på lördagen i Västerås (Jippie, han gick i championklass för första gången och han vann!!!!!!! Ture har en helt fantastiskt duktig matte, Efwa, som ställer ut honom och då ska sägas att hon aldrig haft hund tidigare. Ture avslutade dagen med att bli ”Bäst I Rasen”). Tanken var att jag och Alice skulle vara kvar i Avesta över helgen eftersom vi inte fått till en parning än. Tures familj bjöd mig och Lize på mat. När det blev tal om kaffe-på-maten sa Lize att hon behövde åka iväg och handla lite men efter det skulle det smaka bra med kaffe. Eftersom hon inte hade bilen med sig undrade hon om jag kunde skjutsa henne. Då sa Micke (Tures husse) att han ändå skulle handla så Lize kunde åka med honom.
Micke och Lize åkte iväg och vad hände då?……. Det blev en parning (ääääntligen)!!! Det var med glada miner vi drack ”kaffe-på-maten” när Micke och Lize kommit tillbaka. Jag bestämde mig för att åka hem med Alice och komma tillbaka på söndagen igen.
Igår, söndag, åkte jag, Sofia och Alice tillbaka till Ture. Han blev så glad att se oss (speciellt Alice) och vi blev lika glada att se honom. Alice och Ture ”dansade” runt med varandra en lång stund. Vi åt lunch, drack kaffe och väntade och väntade och väntade. Så till slut satt de ihop igen. För det här paret är det inga ”snabbisar” som gäller inte…….
Det är lite komiskt när man tänker efter. Det är inte ovanligt att man hör talas om tjuvparningar och här satt vi med en höglöpande tik och en hane som inte hade ett dugg bråttom. Vi trodde knappt det skulle bli någon parning alls. Fast jag skulle aldrig våga chansa att ha en tik och en hane tillsammans om jag inte ville att det skulle bli valpar.
Tures tid hos oss: Ture och Maya fann varandra (som kompisar). Oj, vad de rejsade runt på tomten och i skogen. De brottades med varandra, jabbade med tassarna och hade dragkamp med leksaker. Selma accepterade Ture men han fick absolut inte leka med henne. Alice tog det lugnt, lärde känna Ture under tiden hon väntade in rätt tidpunkt. Vi har fått lära känna en helt underbar grabb. Hela familjen har tagit honom till sina hjärtan. Det är en ”guldkille”. Han är glad hela tiden, kelig, lugn, trygg, stabil, vänlig, påhittig, rolig och anpassningsbar (tänk bara på att han kom till en familj med 3 hundar som han inte kände och han smälte in med en gång). Han tog för givet att han skulle få sitta på en stol vid köksbordet när vi åt mat (då gav Selma mig ”onda ögat” för våra hundar får inte vara i möblerna) och att soffan var en självklar sovplats. Han har en skön stil, Ture, och det vinner han på för vi lät honom sitta på stolarna och ligga i soffan.
Tack, tack, tack familjen Gylfe för att ni stod ut utan Ture så många dagar!
// Helena
Det finns ett nytt album med ett gäng bilder på Ture och våra hundar i Galleriet på vår hemsida. Det heter ”Ture och Alice, april -09”.
Sorry, här finns bara plats för mig, konstaterar Ture.
