Vi är långt från civilisationen – underbart. I området finns det 38 stugor, ett servicehus och inget annat förutom fjäll, fjäll och fjäll. Eftersom de flesta som är här inte har hundar håller de sig inomhus på morgnar och kvällar. Det känns som om vi är ensamma när vi går ut på morgnarna och kvällarna.
Här om kvällen när vi var ute på sista kisspromenaden stannade vi upp. Det var knäpp tyst. Det enda som hördes var ljudet av snön. Det var stjärnklart och vi ”drunknade” i himlens miljontals stjärnor. Är vi ensamma i universum? Det var verkligen en magisk känsla (som vi visserligen upplevt även tidigare år när vi varit här men ändå).
Igår var det snöstorm. Vi fick passa på att gå ut med Selma, Alice och Maya när det inte blåste som värst. Trots det såg dom ut som snömonster. Det blev ingen skidåkning, som du kanske kan förstå.
Idag tog vi igen det med att vara ute i över 2 timmar i skidspåren. Tyvärr, var det ”fel” temperatur på snön så när vi kom hem hade de nog 3 kilo snö på varje framtass.
// Helena och Peter i fjällen
Maya älskar snö!
Alice tycker också om snö!
Men vänta nu, säger Selma, jag tycker ju också om snö!
Att springa i snön är härligt!
